torsdag 14 april 2011

Varför söka kärlek?

"Från den första dag jag hade olyckan att se dig kände jag hur giftet angrep mina sinnen och mitt förnuft. Jag kände det från första stund och dina ögon, dina känslor, dina ord och din brottsliga penna gjorde det för varje dag mera dödligt." Julie eller den nya Heloise, skriven av Jean-Jacques Rousseau i Frankrike under upplysningen. En bok om förbjuden kärlek, mellan den unga Julie och hennes informator Saint-Preux. Julies far är en adelsman och även om Saint-Preux är högt utbildad, är han ofrälst. Därför är ett äktenskap emellan dem uteslutet, och Julie blir bortgift. Julie och hennes man blir föräldrar, och några år senare anställder dem Saint-Preux som lärare för deras barn. Kärleken är oemotståndlig och det har sina följder... I boken får man följa Julies och Saint-Preuxs glödande brevväxling, och se hur kärleksbreven faktist kunde se ut på den tiden. Deras kärleksförklaringar plågar varandra djupt och att träffas är inget alternativ. "Vad har du gjort, o vad har du gjort, min Julie? Du ville belöna mig och du har krossat mig. Jag är berusad eller snarare vansinnig. Mina sinnen är förvirrade, alla mina själsförmögenheter är omtöcknade av denna dödliga kyss. Du ville lindra mitt onda? Du grymma, du har förvärrat det. Det är gift jag samlat på dina läppar. Det jäser, det brinner i mitt blod, din medkänsla kommer mig att dö". Detta skrev Saint-Preux i ett brev till Julie efter att de träffats i hemlighet och kysst varandra. Han beskriver även i brevet om hur han darrar och upplever en ljuv rysning när hennes "rosenläppar" pressades emot hans. Människor söker ständigt efter kärlek, men varför? Jag brukar tänka mig kärleken som en bok. Vi läser på baksidan av boken och inser att vi blir intresserade av den, vi väljer den och efter några sidor så inser vi att vi faktiskt gillar den. De första kapitlen är otroligt härliga, men sedan kommer det en del sorgliga händelser och kanske missförstånd. Sedan är det upp till dig om du väljer att lämna tillbaka boken av ren besvikelse, eller om du fortsätter med förtjusning att läsa boken. Tillsist kommer boken att ta slut, det kanske finns uppföljare men de kommer förmodligen också att ta slut. Det jag vill ha sagt är att vi blir sårade av kärleken, den får oss att må dåligt. Varför då utsätta oss för det hela tiden om och om igen?

7 kommentarer:

  1. känslosam story emilia, men vad skulle du göra om du fick dem där breven och du var i tjejens position?? en tips till dig är att du skriver lite mer paraleller till dig och hur du tänker :D <3

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet! :)
    Som svar på din fråga ställer jag ännu en fråga, är det verkligen vi själva som väljer att utsätta oss för den så kallade kärleken? :) Kram

    SvaraRadera
  3. Det skulle vara svårt att göra något alls. De vill inte älska varandra, men det är inget de kan styra över. Det var ett misstag av henne att skriva till honom, att möta henne i trädgården. Hon visste hur det hela skulle sluta, men hon kunde själv inte motstå frestelsen av att kyssa honom. Om jag ska utgå från när hon kysst honom och fått det där brevet? Jag skulle hantera situationen som hon gjorde, att be honom lämna henne och aldrig komma tillbaka. Det skulle svida och göra så ont, och det skulle vara svårt att glömma honom men jag kan inte se en annan lösning. Vad skulle du göra Olivia? <3

    Tack Sara! :P
    Jag tror att det beror på situationen. Om det är någon vi träffar ofta som en vän eller kanske en skolkamrat, tror jag inte att vi väljer det. Men om det är någon vi inte känner så bra, som vi väljer att lära känna mer eftersom att vi är intresserade av honom/henne så väljer vi det (tror jag).
    Kram :)

    SvaraRadera
  4. Skulle jag ha en så åtra för någon vet jag inte om jag skulle kunna stå emot. men för mig skulle det göra jätteont att lämna honom om jag fick reda på att jag inte kunde vara där med honom. Hur man man stänga in kärleken? På något sätt överlever den alltid och hittar alltid en väg ut och sprider glädje eller hat. Det skulle även göra otroligt ont i hjärtat på mig om det hände mig någon gång. Men om du inte ville hantera situationen och bara "go for it", va ska du göra du? <3

    SvaraRadera
  5. Men någon gång måste den väl dö? Han var hennes ungdomskärlek, så hon kommer alltid att älska honom. Men jag tror att hon kan fortsätta leva, hon kommer alltid att sakna honom och undra hur det kunde bli. Det som stör mig är att vi vill alltid ha det vi inte kan få. Jag tror att om hennes far accepterat ett giftemål så skulle de bli överlyckliga, men efter några år skulle kärleken långsamt försvinna. Eller vad tror du?
    Jag skulle inte vilja hantera situationen, men om inte han skulle göra det skulle jag vara tvungen. Men om jag inte skulle hantera situationen skulle jag fråga honom om vi kunde leva hemligt, vi skulle fortsätta att brevväxla på dagarna, vi skulle låtsas som ingenting inför familjerna men så fort vi hade chansen skulle vi träffas. Men att ha ett hemligt förhållande skulle aldrig funka och vi skulle vilja ha mer, vi skulle bli ännu mer plågade. Min pappa gifter bort mig så småningom och Saint-Preux skulle vara svartsjuk, att jag delar sängen med en annan man, osv... Det finns ett flertal anledningar till att det aldrig skulle funka att låta det vara, det är bättre att bara hantera situationen.

    SvaraRadera
  6. bra sagt emy ;) håller faktiskt med, på något sätt skulle jag inte vilja leva i hemlighet och små brevväxla med den jag älskade. Jag skulle också hantera situationen innan man villa ha mer som du sa. Och jag tror att det inte skulle vara bra för den jag älskade eller mig om jag då skulle "gifta" mig och "dela" säng med en annan ;I <3<3

    SvaraRadera
  7. Haha, nej verkligen inte... <33

    SvaraRadera