Romantik/Kärlek, Gemförelse med boken.

Jag vet att det här inlägget kommer rätt sent nu sorry men bättre sent än aldrig elr hur...

Ja alltså jag läste boken ''Madame Bovary'', det är en av världens mest kända kärlekshistorier som är skriven av Gustave Flaubert. Så som jag fattade så handlade den först om en läkare som hatade sin fru, han tyckte att hon var elak, ful och krävande och han älskade aldrig henne utan det var hans mamma som tvingade honom att gifta sig (med henne). Men en dag så blir han kär i en rik patients dotter och samma period så dör hans fru av en hjärtattack och ett år senare så gifter han sig med den där dottern Emma som också blir kär i honom och man tror att de ska leva lyckliga nu men efter bara något år så tröttnar Emma på honom (och då handlar berättelsen mer om henne). Hon blir chockad över vem hon hade gift sig med, en tråkig läkare som inte har passion, han är klen och ''ynklig'' och hon mår illa av saker han gör men ändå säger hon inget och låtsas som att hon fortfarande älskar honom lika mycket som förut och de får en dotter tillsammans som de döper till Berthe. Emma drömmer om ett roligt liv fullt av kärlek varje dag och lyxiga kläder, människor och baler och därför blir hon kär i en man, Léon, som hon börjar falla för. Men hennes stora passion blir den rika och ''stiliga'' mannen Rodolphe, han blir först lika mycket kär i henne som hon är i honom och hon springer varje dag till hans hus och älskar. Hon har en kärleksaffär utan att hennes man får veta något för han är så lättlurad men sedan så börjar Rodolphe tröttna på hennes överdrivna kärlek och bestämmer sig för att resa bort ett tag och lämnar henne. När han gör det blir hon svårt sjuk en lång period och inte ens hennes dotter kan göra henne glad och göra livet värt att leva. Men senare så träffar Emma Léon igen och då blir hon otrogen för andra gången. Men med tiden så börjar hon bestämma över honom och stoppar honom från att se sina vänner och alla andra nära honom. Hon tvingar honom också att skolka från jobbet och sätta deras kärlek före än allt annat och Léon börjar märka att hon inte är så söt som han trodde utan att hon är galen. När han också lämnar henne blir hon bara mer sjuk och desperat och skaffar sig i hemlighet stora skulder för att fly ifrån sina problem och haha det värsta är att det slutar med att hon och hennes man tvingas sälja alla sina saker och fortfarande inte ha tillräckligt med pengar för att betala sina skulder och dem blir ruinerade och ingen vill hjälpa henne, inte ens hennes ex älskare Rodolphe som hon fick mest kontakt med så det slutar med att hon tar självmord genom att svälja något giftigt och hennes man förlorar sina vänner för att ingen orkar höra honom fortfarande sörja Emma, och det var ett år efter hennes död som han först hittar breven ifrån hennes älskare men han blir inte arg just då för att hon var otrogen bl.a. för att det redan var för sent.

Alltså min första reaktion när jag läste boken var att den var konstig för jag blev mest förvånad över hur mycket de verkade älska varandra och sedan tröttna snabbt på de. Alltså hur fort alla tröttnade på varandra i den här boken och att dem inte är ärliga mot sina partners. Först tröttnade Emma på läkaren och hon lyckades hålla det hemligt så länge, och sen tröttnade den rika mannen som var kär i Emma på henne och hon tröttnade på Léon och andra gången dem träffades så var det tvärtom han tröttnade på Emma. Okej där kunde jag faktiskt förstå varför hon blev ju galen till slut men annars. Hon kunde ju vara ärlig mot den där läkaren och antingen prata ut och försöka lösa det tillsammans eller om hon verkligen inte gillade honom längre bara ha varit ärlig och skilt sig. Speciellt innan dem fick barn men ingen vet vad man i egentligen skulle ha gjort om man levde ett sånt liv i en sån tid eller jag vet inte...


Kärlek:
Det första jag tänker på när jag hör kärlek är i egentligen sånn kärlek mellan man & kvinna/ kille & tjej och jag tror att det är vanligt att man tänker på just det för det är typ den sortens kärlek man snackar om och ser överallt runt om kring sig hela tiden, men okej kärlek för mig är ju såklart familjen, släktingarna, musik & vänner. Det tänker jag också på när jag hör kärlek till skillnad från boken Madame Bovary...Okej hon tänkte också väldigt socialt men jag tröttnar inte på människor, jag vill ha kvar dem i mitt liv så mycket det går. Men hon tröttnade typ hela tiden, det var det som boken handlade för det mesta om och ett annat problem var ju att när männen hade också fallit för henne så blev hon värre med tiden för hon försökte kontrollera och bestämma över de.

Tro:
Alltså den här frågan är jätte svår att svara på i alla fall för mig (när det gäller ens religion) för förut så var jag säker på att jag trodde på gud för att mina föräldrar har islamisk ursprung och jag har vant mig vid att höra hela livet att gud finns liksom så nu när jag verkligen har växt upp med det hela livet så är det ändå svårt att föreställa sig att gud inte finns heller... Ibland när jag verkligen blir skit arg eller ledsen så får jag en stark tanke om att gud inte finns och det har lett till att jag är osäker på om gud finns eller inte så när jag tänker på tro så får jag alltid den här osäkra tanken om gud som jag skrev nu. Men alla i boken var ju troende även om man aldrig fick veta vilken tro personerna i boken i egentligen hade men dem nämnde nunnor, kloster och kyrka så det är väl kristendomen för de snackade också mycket om gud, Jesus och präster i den.

Hopp:
Man förstod/det handlade mycket om i boken när det gäller just hopp t.ex. när Emma hade sålt allt hon och hennes man ägde och de hade blivit utfattiga och det räckte ändå inte till att betala hennes skulder så hon förlorade ju hoppet tillslut och tog självmord, fastän hon hade ett barn också. Jag tycker i egentligen att man ska försöka hålla fast vid hoppet och inte ta självmord vad som än händer för att ta självmord som hon gjorde är typ som att sluta som en svag människa, man ska försöka vara stark och även dem värsta stunderna när man kan tycka som mest att hoppet är borta så ska man ändå inte försöka släppa det. Hopp är väl också att man kan hoppas på saker att hända, jag hoppas t.ex. att min morbror kommer till oss över lovet både för att få se honom och få åka till Tyskland med honom och vara där ett tag, att allt som redan går dåligt just nu ska bli bra åtminsone bättre och att diktaturen i Iran ska sluta så snabbt som möjligt så att vi inte ska förlora fler liv speciellt de unga som offrar sig varje dag för demostrationen och friheten och för att vi ska kunna få demokrati m.m. Men man ska inte heller hoppas på för mycket på en gång, speciellt inte när risken för att det inte blir som man vill är större för om det inte blir som man hoppats på så blir man ju helt plötsligt jätte ledsen just för att man hade så höga förväntningar. Så jag menar att man kan hoppas men samtidigt inte ha så höga förväntningar på en gång. Men ibland är det faktiskt bra att inte hoppas alls har jag märkt för ibland händer saker ''när man minst förväntar sig'' att dem ska hända men jag vet inte, jag tror inte ens att det där är sant.

//Jasmin

Religon och jämnställdhet

Är en kvinna bara ett objekt? Är en kvinna svag är en kvinna dum? Är en kvinna onödig? Svaret på dessa frågor är nej, men varför hålls alltid kvinnan i bakrunden? Varför är hon mindre värd? Varför är inte kvinnnan då jämställd? I dem flesta religionerna ha mannen varit viktigaste. I Kristendomen så står det i bibeln att Adam skapades först och Eva skapades från ett av hans revben. Gud tillbes ofta som han vore en man, man brukar kalla gud för herren. Jesus var också en man. det var även hans lärjungar. I Buddhismen så är det heller inte så vanligt med kvinnor. Buddha var en man, men det kan jag förstå. Inom Tibetanska Buddhismen finns en stor religös ledare Dalai Lama, han har blivit upplyst men valt att återvända till jorden och hjälpa andra. Just nu är Tenzin Gyatso. Tenzin Gyatso är den fjortonde Dalai Lama. Alla som har varit Dalai lama har varit en man. Även när man läser om Buddhism nämns munkarna mycket mer än nunnorna. Detta har varit en sak som har påverak samhället och hur vi lever i dag. Vi kvinnor som bor i Sverige har det ganska bra. I Sverige har man jobbat med jämmstäldighet ganska mycket men det är fortfarande en liten skillnad i lönen och föräldrar ledigheten. I Sverige får en kvinna mindre lön även fast hon har exakt samma utbildning och yrke som en man. I Afghanistan får det flesta flickorna inte gå i skolan, dem som går i skolan hoppar av mycket tidigt. Endast en till två av tio kvinnor kan läsa och skriva. Det beror främst på allt krig och religioner och traditioner. Två kavaljerer den mest provocerande novellen. I två kavaljerer diskuterar två unga män en kvinna. "Inget går upp emot en fin liten piga" "Hon var ... inte så illa" " Det hade varit andra på henne för mig". Dem diskuterar hur hon var i sängen. Detta var väldigt förbjudet på den tiden och det bidrog till att det tog nio år att trycka boken. Tänk om det hade varit två tjejer som hade pratat hade det varit mindre bra? En man skulle kunna skryta om hur många tjejer han haft men en kvinna skulle inte nämna något. I många kulturer och religioner är det förbjudet med sex innan äktenskap för en kvinna. Skulle en kvinna prata om hur en man var i sängen skulle hon bli sedd som smutsig men för en man är det bara coolt. Är inte ens en kvinna jämställd när det gäller kärlek? Detta var ju för ganska längesedan och i Sverige är det inte så längre det är inte "förbjudet" eller smutsigt för en kvinna att prata om, men i vissa länder är det fortfarande det. Har religonen bidragit till att det inte är jämnställt? Rebecka M

Iliaden - Antikens Grekland!

"Sjung o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Achilles."

Intro

Jag har läst en bok som heter "Grekisk Litteratur: Dikter och Prosa" som innehåller utdrag ur några av de mest kända Grekiska dikter från Antik epoken fast jag fokuserade mig mer på "Iliaden" skriven av Homeros och uppdelat i istället för kapitel, i 24 så kallade "Sånger". Den handlar om de sista veckorna i det Trojanska kriget och den grekiska hjälten Achilles.

Innan jag börjar med själva "analysen" ska jag förklara lite kort hur Antik Grekernas religion fungerade. Deras religion baserades så som Hinduism, på polyteism vilket går ut på att det finns många gudar, och i Grekernas fall ett slags hierarki där Zeus satt längst upp som "kung" av gudarna. Den saknar helt någon slags helig skrift eller några doktriner, jämfört med de flesta religionerna som finns idag som nästan alla har något slags helig text t.ex Kristendoms Bibel. Gudarna var också odödliga men ändå var dem inte alls mäktiga, de kunde skadas av vanliga vapen som visas i Iliaden (Femte Sången) där en Grekisk hjälte och en nära vän till Achilles vid namnet av Diomedes, sårar både Ares, gud av krig och mod, och Afrodite, gudinna av kärlek och skönhet. De var också sårbara till mänskliga känslor, dvs svartsjuka, hämndlystna, vrede och ambition vilket ledde till att de hamnade ofta i krig emot varandra. Ett bra exempel här är också från det Trojanska kriget där bland andra, hamnade Poseidon och Hera på Grekiska sidan och Zeus och Apollon på Trojanska sidan;

"Bedjande talte han så, och Phoibos Apollon bevektes. Nedför Olympens branter han steg med förbittring i hjärtat, bågen på skuldran han bar och det dubbel lockade kogret, pilarna klingade gällt på skuldran av vredgade guden under hans mäktiga steg, och han framgick, mörk såsom natten. Fjärren från skeppen han satte sig ned och skickade pilen, och en förfärande klang från silverbågen då kringljöd. Först han endast på mulorna sköt och på hundarna snabba, men därefter han skickade av på danaerna själva vässade pilar, och ständigt och tätt där flammade dödsbål."

En till bra exempel är från fjortonde sången, då Hera förförde Zeus vilket tillät Poseidon att hjälpa Grekerna genom att tvinga tillbaka folket av Troja. När Zeus vaknar blir han fylld med vrede och skickar Apollon för att hjälpa folket av Troja.

Kärlek

När jag tänker på kärlek tänker jag främst på familjen och hur mycket de betyder för mig vilket är inte fallet med Grekiska gudarna. Ett exempel; den "första" guden, Uranus, blev kastrerad och störtad av sin son, Kronos och Kronos i sin tur, blev störtad av sina söner, Hades, Poseidon och Zeus. Som ni märker, de är inte särskilt förtjust i varandra. Detta är totala motsatsen till vad jag tänker på när jag tänker på kärlek.

Jag tänker också på relationer som gudarna var väldigt fria med, i andra ord, de hade väldigt många relationer, oftast samtidigt. Exempel; Zeus var gift med sin syster, Hera men samtidigt hade han många älskarinnor. Detta är också totala motsatsen till vad jag tror, vilket är att man ska vara trogen till den man är "ihop" med.

Tro

När jag tänker på tro tänker jag på nånting som bestämmer över hur en person ska leva sitt liv och det håller jag inte med om vilket är inte särskilt överaskande eftersom jag är ju en ateist. Grekernas religion har inga doktriner eller helig skrift som bestämmer över hur du ska leva. det ända som dom gör ibland som kan likna en doktrine är att de offrar djur till gudarna men det är inte obligatoriskt, man behöver bara göra det om man vill ha nånting tillbaka från guden. Jämfört med Kristendom, som har en hel bok fylld med regler om hur du ska leva ditt liv. Mer än det här vet jag inte eftersom jag är inte själv troende.

Hopp

För mig är hopp en del av mitt vardaglig liv eftersom jag hoppas alltid att det ska bli bra väder så att jag kan åka inlines, jag hoppas att inte nånting dåligt ska hända med min familj. I Antikens Grekland var hopp också en vardaglig grej i allas liv. Hoppet att skörden blir bra, hoppet att de vinner kriget, hoppet att gudarna är med dem.

Tack för att du har läst och ursäkta stavfelen!

/Karl

Tro

Så länge mänskligheten har funnits har alltid en tro funnits. Det kan vara en tro på gud, en tro på träd, en tro på djur, en tro på solen, en tro på vattnet, en tro på vinden och massa andra tron. Sen har det alltid funnits dom som inte har någon tro alls. Jag är en av dom och dom kallas ateister. Dom kanske har en tro pch det skulle isåfall vara att gud inte finns. Jag får frågan men varför tror du inte på gud ofta. Mitt svar är att jag tycker det finns brist på bevis.

Vissa beskriver atheismen som en religion. Detta kan jag ej förstå. En religion är ett levnadssätt eller en livsstil. En religion säger vad du ska göra och vad du inte ska göra. Ateismen motstrider religion. Ateismen säger inte vad du ska göra och vad du inte ska göra. Ateismen säger gud finns inte. Ateismen går ut på att skapa ett eget tänk om saker och inte grunda saker utifrån religion.

Grejen är sådan att jag som atheist har ingen bördan att bevisa att gud inte finns. Det är teisterna som har bevisbördan att bevisa mig att gud finns. Det är teisterna som måste övertyga mig.

Jag vill även tillägga att ateister tror ej att det är ödesbelagt att människan skulle gå på jorden. Varför skulle denna tro som tror att gud inte finns och inte tror på något övernaturligt tro på ett öde? Ateister tror på det man ser. Isåfall om någon ateist skulle tro detta skulle den inte vara ateist men däremot kanske agnostiker. Det finns massor av olika atheistiska tron men alla grundas utöver en tro det är att gud eller något övernaturligt finns ej.

Om jag säger att det finns lila springade hundar på molnen skulle du tro mig?

Kan inte bestämma mig

Ingenting men något

Tro, hopp och kärlek är ord som utformas genom dina ögon, dina erfarenheter och dina handlingar. För mig betyder de inget än, kanske för att jag inte riktigt har fått kläm på det än. Jag tror på vad jag vill och det kan ingen ske för. De må kunna tortera mig i mitt rum men min fantasi är det dem ej kan tygla. Vad jag vill säga är att tro är vad du tror på och ingen annan kan bestämma över din tro. Tro är i princip inget ord. Likaså kan vi säga om hopp och kärlek. De är otyglade bestar som du själv måste tygla. Låt ingen annan tygla dem åt dig för då förstår du fortfarande inte vad som menas. Det viktiga dock är att inte släppa lös bestarna för det är då konflikter uppstår. Din tro är precis som två hundar som möts på gatan. De kan skälla ut sina åsikter hur mycket de vill utan att någor händer men när de går nära blir de okära.

Don Quijote är en bok där författaren Miguel de Cervantes Saavedra har visat vad han tycker och känner. Jag förmodar att han är en kristen man då majoriteten av folket i Spanien på 1500-1600-talet hade denna tro. Hans texter är fulla ord från gud men kanske kunde alla dessa fraser på denna tid. Nuförtiden har vi den moderna vetenskapen som tankegrund men då hade dem inget annat än religion. Religion finns i denna bok och det ser man tydligt, både i Servantes ord och samhället runt om.

Han är en författare som verkligen skriver vad han tycker och det ser man i hans förord. I förorden ser man en självsäker ton som beskriver vad boken handlar om, den handlar om hans liv och om hur han blev slängd i fängelse för det han sade. Han ger igen med denna bok och det görs med en riddarhistoria med en nypa ironi i.

Vad det gäller hopp så är det en instinkt, du har det vare sig du gillar det eller inte. Din hjärna tänker hela tiden och du kan inte stoppa den. Jag håller alltså inte med Harun i hans påstående:

''Hopp är enligt mig ett Disneyuttryck'' Han menar på att världen inte är så bra som den ser ut att vara och att ''hopp'' inte existerar. Enligt mig så har man alltid hopp och jag håller i viss mån med Harun om att Disney's filmer är lite förgyllna men det är viktigt att ha hopp för annars kan du falla i depression. Tänk dig en boxningsmatch(eller fotboll för den delen) där du ligger under med några poäng när det är en minut kvar, istället för att ge upp varför inte hoppas och fortsätta kämpa?

När vi kommer till kärlek har jag inget att säga, det är en känsla som kanske inte går att beskriva och den är endast individuell. Att jag skulle beskriva den skulle enligt mig vara meningslöst eftersom att du inte skulle förstå den och för att jag kanske inte känner kärlek utan bara glädje. Jag vet alltså inte.

Non bene pro toto libertas venditur auro.-Liberty is not well sold for all the gold.

Victoria- tro, hopp och kärlek

Kärlek är vår största lycka och största sorg.

Kärleken ger dig något att tro på och kämpa för. något som betyder mycket för dig och väcker tankar om framtiden. Jag har svårt att sära på orden: tro, hopp och kärlek, eftersom dem hänger ihop i varandra och behöver varandra för att bli fullständiga. På samma sätt behöver vi dem alla för att komma framåt i livet. Kärlek är underbart, men kan även förstöra en helt, sabotera drömmar och förtroenden. Därför är det viktigt att man tror på sig själv för att inte lika lätt bli rubbad av omgivningen. När man inte har något att tro på så vet man inte vad man kämpar för eller vad man vill uppnå med det man gör. Det är viktigt att man har drömmar och värderingar för vad är det annars man kämpar dagarna ut för? Det är några av tankarna som väcks när jag reflekterar över vad tro, hopp och kärlek är för mig.

Boken jag läser heter rövad av irokederna. Boken utspelar sig för i början av 1700-talet i ohio (USA), under den tiden krigade engelskmännen och fransmännen om makten över den nya kontinenten, medans indianerna kämpade för sitt land de haft under århundraden. Boken handlar om den 9 åriga Peter som lever sitt liv med familjen på en gård, men han blir en dag bortrövad av indianer. Det var väldigt vanligt att barn blev bortrövade under kriget mellan dem vita och de röda. Det vanligaste var att dem blev slavar och sen dödade. Men peter fick uppleva något långt ifrån död och slaveri. Han blev som en i familjen och han lärde sig tillslut att leva med indianerna.

/Victoria Alstäde

epok: upplysningen

Tro hopp och kärlek i kristendom!

Tja tja bloggen! haha förlåt men vill se lite humor här också. Jag har ej läst på om kristendomen för att ja varken har tid eller ork att göra det. Tro för kristendomen tror jag nog är att dem tror att Jesus har funnits och gjort alla dom sakerna som han har gjort, som t ex bli upphängd på ett kors och massa sånt. Hopp är nog att dem kanske hoppas att Jesus kommer att återuppstå eller något sådant, kommentera gärna vad ni tror att dom kristna har hopp om! (för själv har jag ingen aning) Shit nästan omöjlig fråga men ja antar att alla svar är rätt på den här frågan. Men iaf så tror jag att det är samma sak som alla andra, familjen och kompisar mm. Men det är såklart skillnader mellan alla. Dem kristna har t ex kärlek till bibeln och det har ju inte jag.

Tro hopp och kärlek från självaste mig!

Tro: Svår fråga, men att tro för mig har ingenting inom religon att göra. Det är mer om jag t ex tror att någon gillar mig, om jag tror att vi kommer vinna en match i fotbollen eller som att jag tror att jag aldrig kommer att tro på någon religon. Hopp: Ännu svårare än föra frågan faktiskt. Men det är nog som nu t ex, när vi ska åka till Milano nu på påsklovet så har jag hopp om att vi ska träffa hela Milans A-lag, eftersom att min tränare har sagt det. Men det påminer lite om tro faktiskt men bara lite, eftersom att jag både tror och hoppas att vi kommer att träffa Milans A-lag. Kärlek: Ett väldigt stort ämne för mig, eftersom att kärlek är extremt viktigt för mig för att må bra. Men det är som t ex när min mamma säger att hon älskar mig, eller bara en liten sak som t ex en kram i skolan. Och jag tror att kärlek är väldigt viktigt för alla bara det att alla inte vill säga det. // Fabian

Kärlek & Hopp

”Kärleken är en allvarlig mentalsjukdom.”

Detta sa den grekiska filosofen Platon. Han levde från 427-347 f.Kr. Kärleken i världen är olika. Kärleken kan vara precis som det var för 1000 år sedan, eller kan den ha förändrats. I några länder, är kärleken begränsad pågrund av deras kulturer. T.ex. i de muslimska och hinduistiska kulturer, sker giftermål på föräldrarnas vilja och är ofta arrangerade. Det är viktigt att de båda har samma levnadssätt. Jag kan inte förstå varför vissa människor kan leva på det sättet. Vad har de för frihet när det gäller till kärleken? Jag säger inte att detta är fel, det finns de som accepterar att de blir gifta med en person som föräldrarna har valt. Pågrund av att jag inte lever i en kultur där giftermål bestäms av föräldrarna, vill jag hitta min kärlek själv. Självklart vill jag höra mina föräldrars åsikter, men jag vill bestämma mina val själv. Det är jag som kommer att spendera mitt liv med den personen, inte mina föräldrar. Skulle du vilja att dina föräldrar ska bestämma om vem som ska gifta sig med dig?

Grekerna tyckte att kärleken var en av universums äldsta makt. Är kärlek en makt? Absolut. Kärleken kontrollerar våra känslor, våra tankar fokuserar sig bara på den personen du är intresserad av. Den personen som drar din uppmärksamhet, den personen som du tänker på hela tiden.

Plötsligt framstår han

Plötsligt framstår han som en gudars like –

just som han ska sätta sig mitt emot dig,

alldeles intill, och han hör dig viska

ömt och förälskat

brista ut i skratt – men i mig slår hjärtat

bultande som ville det spränga bröstet;

möter jag din blick en sekund, går rösten

genast förlorad,

tungan vägrar lyda, den fina elden

går som en signal genom hud och nerver,

allting suddas ut för min syn, jag hör hur

öronen susar,

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning

griper mig till slut när jag känner färgen

vika från min kind – jag blir själv med ens en

döendes like.

Detta är en dikt som är skriven av Sapfo. Hon var en grekisk kvinnlig lyriker. Hon är den första kvinnliga poeten i historien och hon är känd för sina vackra dikter om kärlek, kvinnor men även om den kvinnliga homosexualiteten. ”Plötsligt framstår han” handlar om en kvinna som är olyckligt kär. Ni kanske förstår att denna kvinna är homosexuell. När jag läste denna dikt, förstod jag hur stor kärleken var under antikens Grekland. Dikten är beskrivande på ett sätt som får mig att förstå vad Platon menade om kärleken. Dikten visar hur kvinnan som är olyckligt kär, är svartsjuk och har en slags mentalsjukdom. Hon tänker bara på den kvinnan hon är kär i och hennes känslor är starka. I denna dikt är hoppet att kvinnan som är kär, ska få sin kärlek. Hoppet om att kvinnan hon är förälskad i, ska ignorera mannen. Mitt hopp i livet är att leva lyckligt, ha en bra karriär, leva med min familj och ha en stark relation med mina nära och kära.

Homosexualiteten var förekommande i antikens Grekland, speciellt mellan äldre män och unga pojkar. Ett finare ord för en relation mellan en vuxen man och en ung pojke är ”Pederasti”. Relationen ansågs vara en ”mentor-lärjungeförhållande”. En vuxen man fick ta hand om en ung pojke. Mannen erbjöd uppfostran, visdom, vänskap och kärlek. Den unga pojken visade sin tacksamhet genom sexuella tjänster. Homosexualitet var ingen mentalsjukdom under antikens Grekland pågrund av att det var befintligt.

1944 klassades homosexualitet som en mentalsjukdom i Sverige, men 1979 avskaffades det. Här i Sverige är homosexualiteten öppet, vi har till och med en festival varje år då vi hyllar de homosexuella människorna. Tyvärr, är homosexualitet inte lika öppet som i andra länder. I några länder kan en person som är homosexuell bli dödsstraffad. Några exempel på länder är Pakistan, Saudiarabien, Iran, Sudan mm. Det är många länder som har islam som religion, som förbjuder homosexualitet. Islam tillåter inte homosexualitet, det är meningen att en man ska vara tillsammans med en kvinna. Om två män skulle gå hand i hand på en gata i Tehran (Iran) skulle de blivit tagna av poliserna. Den dagen kunde bli deras sista dag. Tänk er, vad för frihet har homosexuella människor egentligen i vissa länder? Här i Sverige, skulle ingenting hända. Självklart finns det fördomar om homosexualitet i Sverige, men det är inget jämfört med hur det är i andra länder. Jag tycker absolut inte att homosexuella ska bli straffade till döden. Homosexuella människor har lika mycket värde som ”vanliga” människor. Vad tycker du?

Jag håller med Platon om att kärlek är en mentalsjukdom, fast endast när det gäller olycklig kärlek. Om det är kärlek som medför lycka, skulle jag uttrycka mig om att kärlek är något vackert. Istället för att använda ordet mentalsjukdom, vill jag använda ordet drog. Drog låter mer passande, för att kärlek är något du hela tiden vill ha. Du vill ha kärlek mer, mer och ännu mer. Precis som en drog. För mig är kärlek väldigt viktigt. Min familj är en del av min kärlek. Jag skulle aldrig kunna leva ett liv utan de. De är alltid där för mig, och det kommer de alltid att göra. Jag tror inte att någon kan leva utan kärlek. Kärlek medför mycket till livet, det är som ett hjälpmedel.

Från mitt första inlägg, hade jag fått en fråga om vad som var anledningen till att folket i antikens Grekland offrade till gudarna. Folket offrade för det mesta djur. En eller flera djur slaktades på en altar till en gud eller flera gudar. Men givetvis fanns det andra offer, beroende på vad personen ville åstadkomma med det specifika offret. Folket offrade votivgåvor (vaxavgjutningar) som föreställde olika kroppsdelar. Gåvorna placerades ut runt en på en offeraltar. Meningen var att den kroppsdelen eller kroppsdelar skulle visa vilka personens kroppsdelar var skadade. Förhoppningsvis skulle guden eller gudarna hjälpa personen till att bli frisk igen.

/Sadaf

James Joyce Dublinbor

Dublinbor är en bok som består av fler noveller där författaren beskriver Dublin och dess invånare. Boken är ur epoken modenismen och den publicerades 1914. Boken innehåller många kristna inslag men det blandas med inte så kristna inslag och det skapar en spänning i boken. I novellen Evelyn handlar det om en kvinna som ska rymma hemmifrån med sin pojkvän, som fadern har förbjudit. Kvinnan är väldigt osäker och orolig över sitt handlande. Hon har ett svårt val att göra antigen rymma hemifrån och svika fadern, eller stanna och få hjärtat krossat. "och i sin förvirrring bad hon till gud att han skulle leda hennne och visa vad som var hennes plikt" Kvinnan litar och tror på att gud ska visa henne och leda henne rätt, det visar att hon är kristen. Jag personligen tror på mig själv, att jag vet vad som är rätt och fel. Buddismen säger inte så mycket vad som är rätt och fel dem förespråkar att men ska göra goda handlingar för att öka sitt karma. Det skulle på ett sätt vara en dålig handling att rymma för att hon skulle svika och orsaka lidande för hennes fader, men för henne är det positivt och hon får vara med den hon älskar. Vad ska hon göra? Åka och svika sin far eller stanna och leva utan den hon älskar. Att svika sin fader skulle kunna se som attt hon ljuger för honnom. Enligt buddismen åttafaldige väg som man ska leva enligt för att bli fri från återfödelsen, så ska man ha rätt tal och det innebär att man inte ska ljuga. Skulle det vara rätt att ljuga för att få vara med den man älskar? Vad skulle vara det rätta i en sådan sitation?

tro,hopp,kärlek

Jag har läst boken medeltidens litteratur Lyrik, dramatik m m, den är skriven under 1100 talet till 1200 talet. Boken handlar mest om folkets tro till gud och jag har kommit fram till att under 1100-1200 talet så hade i princip alla människor en tro på något i och det var inte acceptabelt att folk var illojal mot gud. Sverige blev kristet när de flesta kungarna och stormännen hade blivit döpta och var trogna till gud och det började under 900 talet men under 1000 talet så var det en ganska kraftig religion redan tidigt fast nästan bara hos de högsatta och rika. ett citat ur boken är ur VREDENS DAG 1200-talet. 18 Vredens dag, du underbara, Då envar för dom skall svara! Vem skall rädda då oss arma? Gud Allsmäktige, Dig förbarma!

Tro för mig är att kunna tro på sig själv och att gå efter hur du själv känner tycker och tänker till skillnad ifrån för 800 år sedan då man var tvungen att tro på något. Jag tror på mig själv och på de i min omgivning som till exempel min familj.

kärlek för mig är uppenbart, alla har en slags kärlek även om de är till ens familj eller vänner. Boken handlar inte speciellt mycket om kärlek eller att den har några kärleks citat eller dikter men om man läser en dialog så kan man se vad den som har skrivit försöker förmedla, och det är kärlek till sin gud. Att be och att visa förlåtelse är en slags kärlek och tro man visar inför sin kung till sin gud osv.

Ett speciellt citat eller ett bud till människan är från eller det verkar som det är från Jesus men det står

GUD(talar)
Här skådar jag världen från mitt höga majestät. Förvisso vill jag den otacksam kalla! Människorna leva i världslig yppighet, och till själen de äro så blinda alla och så fulla av synd, att de mig förneka. De tänka endast på jordisk rikedom och frukta ej min rättfärdighets dom; min lag som jag uppenbarade för dem beveka, den ha de glömt, liksom hur för dem jag dog. mellan två rövare hängde jag, de sant och visst, för människornas skull utgöts mitt blod; för att ge dem liv led jag döden till sist, för att hela dem lät jag mig sargas av törnen; i sanning, vad mera kunde jag göra? Men allt detta ha de förgätit helt: åt de sju dödssynderna ge de sig hän, ja, i högmod, vrede, otukt och girighet leva de, både kvinnor och män och vända sig från mina änglar bort. Var människa lever som själv hon vill, fast hon vet att hennes liv är bräckligt och kort. Nu kan jag ej ha överseende länge till, ty hon blir ju endast värre från år till år. Allt levande snabbt mot döden ilar, därför vill jag, förutan rast och vila, kalla till mig och begära räkenskap av Envar; ty ju längre jag låter människorna vara i fred desto djupare sjunka de i synden ned; ja sämre, än djuren komma de att bli i det sönderslita varandra utan förskoning och glömma all barmhärtighet i sitt raseri. jag hade hoppats att var och en av dem skulle göra sitt liv till en helig boning. Mig till ära hade jag utvalt dem; mycken kärlek ville jag ge dem alla, men få var det som togo den emot. de äro så förblindade av gods och guld att jag måste dem inför rätta befalla. Statt upp, Envar, nu stundar din dom. Var är du, Död, min tjänare god?

Envar är den vanliga människan, som inför döden överges av alla utom av sina goda gärningar.

Epok: medeltiden
Bok: Medeltidens litteratus lyrik, dramatik m m
Av// André

Tro för en agnostiker

Tro, vad är tro? Är de att man tror på gud, sin familj, sin förmåga?
När jag väl hör ordet tro tänker jag på att jag tror på min familj och vänner, att se dem klara av livets svårigheter. Självklart tror jag på mig själv att jag har förmågan men en del av den förmågan är från mina vänner, min släkt, lärare, allt. Det är dem som har hjälp mig utvecklas och lärt mig om livet men så klart förändrar man som person och ju äldre man blir ju mer ser man och man får själv bestämma vad man ska tro på.
I en del av boken Doktor Glas kommer fru Gregorius tillbaka till doktorn men hon såg ännu mer förskräcklig ut än vad hon gjorde förra gången hon kom på besök.
Förra gången sa hon att sin man var en av dem bättre, han gjorde henne inget illa och behandlade henne väl. Frun hade bönat och bett om att doktorn skulle prata med hennes make och de hade han gjort. Var det så bra att doktor Glas bara ljög rak i ansiktet mot pastorn om att hans fru hade en sjukdom som handlade om att man inte rörde varande.

”Inatt tog han mig med våld. Så gott som med våld”

Det var de Fru Gregoius sa till doktorn när hon satt i hans patient rum. Kanske det då inte var att säga att frun hade en sjukdom som gjorde att han tog hennes med våld. Hon sa även att hon var gjord att trampas på, är det hennes öde och det har blivit att hon har börjat trott på att hon har blivit gjort för att trampas på.
Fru Gregoius växte upp ett lyckligt liv, folk gillade henne och hon gillade folk men hon väckte upp i ett kristet hem. Men för henne var inte att kyssas någon synd och de fick henne en dag att se guds tecken när pastorn hade bett om att hennes hand. Innan hon hade sett guds tecken hade hon sprungit ifrån den mannen hon älskat.
Det kanske är därför att hon tror nu att hon är gjort att trampa på. Jag tror att tro är en viktig del i livet. För att man måste kunna tro på något för att överleva enligt mitt perspektiv eftersom du måste kunna tro för att utvecklas ex; jag tror jag klarade av mattetestet. Det kan en sorts tro, fast ett sådant som förbättrar självförtroendet. / / Olivia

Bok: Doktor Glas av Hjalmer Söderberg
Epok: Realismen

Renässansens litteratur

Boken Renässansens litteratur, är till skillnad från merparten böcker ej skriven av en författare, utan är en bok som har samlat brev och liknande från flera olika personer från tidsepoken renässansen. Ett bra exempel är Martin Luther, personen som initierade den protestantiska reformations. Luther predikade att frälsning inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud som endast åtnjutes av nåd genom tro på Jesus som har sonat våra synder. Luthers tro utmanade påvedömet och den romersk-katolska kyrkan.

"Jesus Kristus vår Gud och Herre, dog för våra synder och uppstod igen ifrån de döda för att ge oss nåd" (Romarbrevet 3:24-25. ). Detta står i Bibeln och var en av Martin Luthers grundtankar. Inom Kristendomen så är dock alla ej enhälliga gällande detta uttal. Jesus Kristus ansågs vara Guds son, frälsaren enligt de ortodoxa och det skapades flera konflikter där Martin Luther blev den utstötte.

Jag själv, som är döpt kristen och tror på Gud, anser att vissa uttal i bibeln och av Luther är övermåttliga. Jag är troende och tror på Gud, men tror ej på religion. Jag vet ej vad det kallas men jag anser att religion skapar för mycket konflikter och krig istället för att skapa fred och kärlek. Jag är verkligen inte ateist, jag tror att tro och hopp kommer från Gud, som är min vägledare till ett lyckligt liv. När folk frågar mig om jag har fått någon form av bekräftelse av att Gud finns, så fann jag inget svar som är identisk för alla. Gud har gett mig konfirmation genom mina föräldrar, han har gett mig vägledning genom att ge mig hopp att lyckas, att allting kommer bli bra igen. Människan är inte perfekt, vi gör fel. Den enda perfekta är Gud. Jag lever dock inte särskilt religiöst, bland annat så går jag inte till kyrkan varje söndag, då jag inte känner att jag får ett starkare band med Gud genom gudstjänst. Dock så finns det vissa fördelar med samlingar av folk med samma religion. En stor gemensamhet skapas vilket många tycker om, dock så tycker jag att de negativa sakerna i religion överväger de positiva delarna.

De tre livsviktiga begreppen, tro, hopp och kärlek. Utan dessa tre saker så tro jag ej att någon människa kan leva lyckligt livet ut. Tro och hopp hör ihop, de behöver varandra. En människa behöver tro för att ha något att lita på, något att kunna luta sig tillbaka på. Hopp är för mig tron på att något kommer gå bra, att jag kommer lyckas i framtiden. Att t.ex. hoppas på att man får alla rätt på ett matematikprov. Kärlek är något mycket viktigt för mig. Kärleken mellan mig och mina vänner, kärlek mellan mina föräldrar och jag, kärleken mellan mig och min flickvän, ja det finns flera exempel. Vad precis kärlek är olika från person till person, så det är ingen idé att ni får reda på mina idéer angående det. Dock så finns det folk som frågeställer "vad är anledningen till att vara kär, när man i slutändan ändå blir hjärtkrossad och sårad" och mitt svar är ett välkänt citat: " lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta." Med detta så menar jag att man måste tänka successivt och vara förberedd på att bli sårad. Man måste förlåta för att sedan kunna börja om igen. Trots allt, förhållande brukar oftast inte vara för evigt?

/ Nahom Ogbazion

Designat min egen tro

Julie eller den nya Héloise, utspelar sig i Frankrike på 1700-talet (upplysningen). Hur var upplysningen? Vid den tiden blev befolkningen mer politiskt medveten, bättre ekonomi, nya idéer och nytt tänkande. Det var främst kristendomen som gällde på den tiden. Unga kvinnor giftes bort och det var absolut förbjudet att vara otrogen, osv... Idag är kristendomen världens största religion (ca 2 miljader är kristna i världen), och den ligger tvåa på listan som "snabbast växande religionerna". 80% av den Svenska befolkningen är medlemmar i den Svenska kyrkan idag. Trots det, så är det inte många som är så speciellt religiösa. Mindre än 2 % av dessa 80% besöker kyrkan på söndagar, så få hade det aldrig varit för några århundraden tillbaka. Även om majoriteten av Sveriges befolkning är kristna är det inte många som tror på bibeln. Vilket säkert beror på att det är mycket som har förändrats. 70 % av barnen i Sverige döps och 50% gifter sig i Svenska kyrkan... Jag kan ge en massa siffror och tråkig statistik, men det ger ändå inget svar på varför Sveriges befolkning har förändrat sin tro inom kristendomen. Varför har det blivit så? Jag tror att det finns många anledningar men bl.a. att vi har större kunskaper idag. På den tiden som bibeln skrevs trodde vi att jorden var platt. Det vet vi nu att den inte är, likasom att Jesus kunde fara upp i himlen.. helt ologiskt. Jag är en blandning av agnostiker och kristen. Det är ganska svårt att förklara, eftersom att det just inte går att förklara. Jag är inte helt kristen eftersom att jag gillar inte att någon talar om för mig hur jag ska leva och vara, sedan tycker jag att vissa delar är lite överdrivna. Jag ser på mig som kristen eftersom att jag har döpts och firar de kristna högtiderna. Däremot tror jag inte på gud, men jag tror på dess symbol. Att hamna i helvetet eller himmeln är inget som jag tror på, men jag tror på dess mening. Att om vi ljuger, och sådant så kanske vi inte lever ett sådant bra liv-helvetet- och sedan tvärtom med himmeln. Jag skulle inte kalla min tro inom kristendomen för religion, snarare en livsstil som jag själv designat med inspiration av det som jag håller med om från kristendomen. Jag har strörre respekt för religionen idag när den är mer utvecklad, ex. som att homosexuella får gifta sig idag i den Svenska kyrkan. Vad tro och hopp är för mig? Det är inte min religion eller hoppet om att jag ska klara morgondagens prov... Det är allt det och lite mer, allt som jag levde, lever och ska leva för.

Varför söka kärlek?

"Från den första dag jag hade olyckan att se dig kände jag hur giftet angrep mina sinnen och mitt förnuft. Jag kände det från första stund och dina ögon, dina känslor, dina ord och din brottsliga penna gjorde det för varje dag mera dödligt." Julie eller den nya Heloise, skriven av Jean-Jacques Rousseau i Frankrike under upplysningen. En bok om förbjuden kärlek, mellan den unga Julie och hennes informator Saint-Preux. Julies far är en adelsman och även om Saint-Preux är högt utbildad, är han ofrälst. Därför är ett äktenskap emellan dem uteslutet, och Julie blir bortgift. Julie och hennes man blir föräldrar, och några år senare anställder dem Saint-Preux som lärare för deras barn. Kärleken är oemotståndlig och det har sina följder... I boken får man följa Julies och Saint-Preuxs glödande brevväxling, och se hur kärleksbreven faktist kunde se ut på den tiden. Deras kärleksförklaringar plågar varandra djupt och att träffas är inget alternativ. "Vad har du gjort, o vad har du gjort, min Julie? Du ville belöna mig och du har krossat mig. Jag är berusad eller snarare vansinnig. Mina sinnen är förvirrade, alla mina själsförmögenheter är omtöcknade av denna dödliga kyss. Du ville lindra mitt onda? Du grymma, du har förvärrat det. Det är gift jag samlat på dina läppar. Det jäser, det brinner i mitt blod, din medkänsla kommer mig att dö". Detta skrev Saint-Preux i ett brev till Julie efter att de träffats i hemlighet och kysst varandra. Han beskriver även i brevet om hur han darrar och upplever en ljuv rysning när hennes "rosenläppar" pressades emot hans. Människor söker ständigt efter kärlek, men varför? Jag brukar tänka mig kärleken som en bok. Vi läser på baksidan av boken och inser att vi blir intresserade av den, vi väljer den och efter några sidor så inser vi att vi faktiskt gillar den. De första kapitlen är otroligt härliga, men sedan kommer det en del sorgliga händelser och kanske missförstånd. Sedan är det upp till dig om du väljer att lämna tillbaka boken av ren besvikelse, eller om du fortsätter med förtjusning att läsa boken. Tillsist kommer boken att ta slut, det kanske finns uppföljare men de kommer förmodligen också att ta slut. Det jag vill ha sagt är att vi blir sårade av kärleken, den får oss att må dåligt. Varför då utsätta oss för det hela tiden om och om igen?

Tro, Hopp och Kärlek

Utan tro, hopp och kärlek skulle livet bli så meningslöst, enligt mig skulle man inte ha något att leva för om inte detta existerade. Det finns många saker som är tro,hopp och kärlek. T.ex. familj, vänner, friidrott, fotboll etc. Som i t.ex. friidrott tror jag att jag kommer uppnå mina mål och bli så bra som jag kan bli, jag har hopp i friidrott att jag kommer lyckas och bli en framgångsrik löpare och jag har kärlek till sporten. allting som jag har tro,hopp och kärlek i är viktigt för mig och jag behöver det för att jag ska må bra och vara glad. Jag har läst boken "Gullivers resor" skriven av Jonathan Swift och den är skriven under upplysningsepoken. I boken försvinner Gulliver till ett annat land som är väldigt annorlunda eftersom alla ar mycket mindre än han själv. När han berättar för vetenskapsmännen i landet att det finns ett land där alla är lika stora som honom skrattar de bara och säger att han hittar på allt och att han har fallit ner från en stjärna eller månen. Jag tror att författaren vill säga att vetenskapsmän kan ha fel ibland och inte vill erkänna att dem har fel, men om det hade varit deras kung som hade sagt att det var så hade dem tyckt att det skulle vara helt logiskt eftersom kungen har mer makt och dem vill inte lyssna på "små folk". Senare i boken åker Gulliver ut på ett annat äventyr där han kommer till ett land där det finns jättar och där är han liten. Först visar dem upp honom och då köper drottningen honom och då får han bo på slottet. När han är i slottet frågar kungen honom många olika saker om England och undra varför man gör olika saker. I boken kan jag hitta tro, hopp och kärlek i Gulliver när han längtar hem efter sin fru och sina barn. han tror att han kommer att kunna ta sig hem igen, han har hopp om att han ska få träffa dem och han har kärlek till dem och han älskar dem mest av allt. Jag är agnostiker vilket innebär att jag inte tror på någon religion men accepterar att andra gör det, jag accepterar att andra tror på en religion och jag kan förstå att de gör det. Jag tror på veetenskapen eftersom att det som de säger har de bevisat och det låter logiskt. Jag tror inte på kristendomen för att det känns så orealistiskt att en "person" ska ha skapat världen och att de alltid anpassar sig efter vetenskapen, när vetenskapen bevisar något ändrar kristendomen på sig.

Tro Hopp Kärlek

”Jag är nu Eders Majestäts undersåte och ödmjuke tjänare. Men vågar jag be Eders Majestät in n ynnest – att få behålla Glumdalklitsch hos mig? Hon har alltid vårdat mig med största omsorg och vänlighet. Kan hon...."

Detta är ett av de få citaten som jag hittade i boken, Detta citat beskriver en del av hur det såg ut under epoken upplysningen, (hur en person hade makten över ett helt samhälle och hur de som var under följde).

Jag tror att syftet med den här boken var att man skulle visa att olika personer från olika samhällen, utseende etc. ska kunna leva och ha tillbringa tid tillsammans. Det som jag tyckte visade en bra bild över hur det var va när de frånbörjan försökte att hålla Gulliver utanför dem, fast när de tillslut förstod att han var hjälpsam så gav de honom frihet. Jonathan Swift visar i den här boken vad det är han vil förändra i samhället, jag tror att han skulle vilja ha mer, men med tanke på vilken tid han levde på, så visar boken vad han ville skulle förändras.

Tro, hopp och kärlek är ett av de viktiga punkterna som har följt med oss genom historien. Än idag påverkar det oss mer än vad man tror, tänk bara på skolmaten varje dag. De flesta tror jag inte tänker på att de hoppas att det blir bra mat idag och resten av din tid i skolan. För mig är tro, hopp och kärlek utgångspunkten, eftersom att det är det som står till grund för dagens mig. Ex. om jag inte skulle tro att jag skulle orka gå i skolan i så många år som jag har gjort nu, skulle jag nog inte ha varit som vad var idag.

För mig är religion ett viktig punkt, eftersom att jag sedan liten redan haft "gud" hemma hos mig. Ifall jag skulle bli agnostiker eller ateist skulle jag få en massa problem, speciellt från min farfar. Jag själv tror inte helt på gud, fast till en viss del. Gullivers resor skrevs under 1700-talet, och på den tiden var kristendomen störst i europa och i england där boken skrevs. Det är därför folket inte kunde säga så mycket, för att alla nästan var troende. Hade samma sak hänt idag, skulle kungen aldrig haft den makten som han hade under upplysningen eftersom att religionen inte styr samhället lika mycket.

Kärlek och hopp för en agnostiker

Hopp och kärlek för mig är nästan identiskt. Hopp tycker jag är ett annat ord för längtan; jag längtar till jag får träffa dig eller jag längtar tills sommaren samt kristna hoppas på att man åker upp till himmelen om man då har följt de tio budorden. Jag är agnostiker det betyder att jag inte tror på något och att jag accepterar alla religioner. Jag har dragit ut ett citat som jag tycker är en stor längtan för den man älskar. ”Midsommarnatt, underlig bleka natt, alltid väcker du upp minnet igen, det minnet som jag egentligen är mitt livs enda, det enda som står nar allting annat sjunker undan och blir stoft och ingenting. Och ändå var de så obetydligt, det som skedde.” I den boken jag läser är doktor Glas ensam vid sitt fönster en varm midsommar kväll och det påminner honom om den kvinnan han älskat. Kärlek kan leda till två olika vägar. Livet med sin älskade och leva ett bra och sunt liv medan den andra bara kan titta på medan man ser någon annan leva med den mannen eller kvinnan man älskar. Enligt ett kristet synsätt säger dem att man ska vara i äktenskap innan man har samlag första gången men är de helt rätt i dagens samhälle. De säger också att man ska hålla tag i sitt äktenskap till den dagen man skiljer sig genom döden. Är det helt rätt. De kristna som har en stark tro för religion vill komma upp till himmelen om de följer de tio budorden och gud finns där uppe medan i helvetet finns ingenting. Som agnostiker vet jag inte om gud finns eller inte men om han eller hon skulle, skulle jag vilja fråga; Varför ser vi olika ut när det finns utpekningar överallt? I dagens samhälle har vi ett ideal som vi följer, utseende, beteende och även religion men kristendomen säger att alla människor är guds avbild, hur kommer det sig att mobbning finns och att de som är annorlunda blir utpekade. Enligt min åsikt tror jag inte att gud skulle vilja ha de på det viset. Doktor Glas från min bok är också agnostiker som jag men han träffar på en massa folk från kristendomen eftersom boken utspelar sig i Sverige på tidigt 1900-talet. En kvinna, fru Gergorius från boken går en dag till doktron för en läkartid. Hon väntar tills alla har gått och låter även andra gå före men när hon går in till doktorn säger hon; ”Jag är inte sjuk: jag är fullkomligt frist. Det är något helt annat jag ville tala med doktorn om” Medan hon står i läkarrummet går det en tystnad och till slut säger hon. ”Ni får döma mig hur ni vill. Jag är en otrogen hustru. Jag tillhör en annan man” Det finns en hel del historia bakom äktenskapen som hon har med sin nuvarande make pastorn Gergorius men ålderskillnaden mellan dem ganska stor och maken börjar bli gammal medan frun vill leva livet i kärlek. Maken har kristendomen som religion och just när frun berättar att hon tillhör en annan för doktorn har hon gått emot en av kristendomens lag att ”kvinnan inte får tillhöra en annan man”. Hur ska man då göra, hålla det hemligt som hon väljer. Hon ber till doktor Glas att han ska berätta för pastorn att hon hade en sjukdom så att han ska ta avstånd från henne. Ska man välja som frun gör, att ljuga eller säga sanningen. I dagen samhälle finns de miljontals par som är skilda, har man då brutit mot kristendomen. Jag tycker inte det. För att jag vill att dem som jag älskar ska må lika bra som jag. Jag skulle inte vilja se mina käraste leva tillsammans om de inte älskar varandra. Vad är då meningen med äktenskap, är inte de att man ska leva med den man älskar resten av livet, tro och hoppas att kanske det här är min livskamrat, det är kärlek för mig även hopp. Fortsättning följer / /Olivia Bok: Doktor Glas av Hjalmer Söderberg Epok: Realismen

Tro & Hopp

”Att vara eller icke vara - frågan betyder:
är det modigast att tåla ett vidrigt ödes hugg och pilar,
eller att ta till vapen mot ett hav av plågor
Och dräpa dem beslutsamt? Att få dö att sova inte mer,
Och tro att sömnen gör slut på hjärtats värk.”

Det här är en bekant citat som nästan alla har hört, det här citat är en liten del av alla Hamlets replikt i repliken kan man se att Hamlet vet inte om han ska uthärda ödet eller att motstå och slåss mot ödet. Men vilken är bättre att dö kommer det vara slutet?
Hamlet vill tro att om man dör så är det slut men han kan inte dö inte om han inte har hämnats
Han kan inte bara dö, kommer döden verkligen göra så att det inte gör ont, nej det tycker inte jag. Döden kanske gör att du inte känner smärta men kommer du verkligen känna dig lycklig om du dör?

Tro och hopp i kristendom, tro till gud att gud kan befria människor från ondskan, lida och kan ta oss till en bättre värld. När man har tro så hoppas man, man hoppas att gud kan förlåta mig och befria mig och ta mig till en bättre värld. Jag tycker att kristendomen utgår från tron till Jesus, om människorna inte trodde på Jesus då skulle inte kristendomen finnas.

Jag tycker att tro och hopp hänger ihop för att man ska ha tro för att sen ha hopp om det.
Tro och hopp för mig är en vilja att fortsätta, ett mål så att man kan ha nåt att jobba mot, när jag har ett tro till nåt så hoppas jag att det ska gå bra . Om jag inte hade det så skulle det vara meningslöst i mitt liv jag skulle inte kunna leva bra.

/jing

Greven av Monte-Cristo

Kärlek i min bok ( greven ) så har huvudpersonen ( Edmond Dantes ) 3 olika sorts kärleks relationer till sin fru, pappa och fängelse kompis 

1. Frun, utdrag från boken:  Fernad hade friat flera gånger till Mercedes ( frun) flera gånger, men hon äslkade endast Edmond Dantes 

2. Pappan: jag ska hålla av dig så som jag höll min far.

3.fängelse kompis: om ni är ung, så blir jag er kamrat. Om ni är gammal, så blir jag er son.

Jag tycker att det finns stora skillnader: 

1. Att ha kärlek till sin fru är att man verkligen älskar den personen och vill spendera hela sitt liv med den personen.

2. Att ha kärlek till sin far är att man gillar sin far för att han har skapat en. Man har inte samma slags kärlek till sin far så som man har till sin fru. Man får ju kanske inte fjärilar i magen när man ser sin far, men om man är med sin fru så kan det hända att man får fjärilar i magen ibland.

3. Att ha kärlek till en kompis är att ha en slags broder/syster kärlek. En kompis kan man ha roligt på ett sätt som vi har gemensamt. 

Min kärlek till min far är nog lika som alla andras känslor och kärlek, man gillar ju sin far för att han nu är just din far men man kan ju ibland inte gilla sin far för att man har bråkat eller gjort någonting som man blir arg över. Jag älskar ju min far innerst inne även fast jag kan vara arg på honom. Man har fortfarande sina känslor för sin far kvar. Det är inte samma sak som en kompis som man kan bli ovän med och kanske sedan inte blir sams igen, men med sin pappa så blir man ju alltid vän med igen. 

I boken står det att Edmond ber till Gud på kvällarna i sin fängelse håla.
Jag tror att religionen i boken skulle vara kristendom, för att han ber till Gud och för kristna är Gud deras tro.

Edmond bad böner, som hans mor hade lärt honom
Edmond vände sina tankar om att komma ut ur fängelset till gud. Han nästa skrek ut bönerna.

Jag är inte kristen och jag tror inte heller på Gud, Jag är alltså en så kallad ateist. Alltså jag tror inte på Gud men jag tillåter att andra tror på Gud.

Hoppet i min bok var att Edmond har hopp om att få komma ut ur fängelset och vara med sin festmö, far och alla andra vänner han har där ute.

Kristin - kärleken och uppväxt

" sonen och fadern fattade spjuten, Spände sina brynjor, med svärd sig gjorde hjältarna redo rustade till kampen." Detta citatet eller dikten eller vad man nu ska säga hittade jag i min bok. Min första tanke som kom upp i min hjärna var hur uppfostrades man som son på medeltiden ? Var det tufft eller var det lätt ? Hur var det att vara man och hur var det att vara kvinna ? Hur var kärleken då ? Att växa upp på medeltiden kunde både vara tufft och mindre tufft. Som man behövde man lära sig hur man skyddade sin familj på bästa sätt men ändå vara redo att gå ut i krig så fort de kallade på en. Kärleken mellan familjen var stark. Man kämpade tillsammans för att överleva, man uppfostrade sina barn och viste att familjen var den som stod en närmast. Hur var det att vara barn? Det finns en teori som säger att de vuxna behandlade sina barn som små vuxna människor. Men det finns bevis att barn på medeltiden var som var barn idag, de lekte och stojade som vilka barn som helst gör men spädbarnsdödligheten var mycket hög. Det var olika slagt sjukdomar och hårda levnadsvillkor som gjorde att det tog många barns liv. Aga på barn förbjöds i Sverige år 1979 vilket kunde betyda att gjorde du inte som dina föräldrar sa kunde du åka på stryk. De barn som dog innan det blev döpta fick inte begravas på kyrkogården eftersom man trodde att odöpta barn inte hamnade i himmelriket. Så dop var något jätteviktigt. Att ha föräldrar som inte var gifta eller pappan som inte erkände att han var fadern kunde betyda en stor skam och utstötthet, både för barnet och mamman. Men för de barn som överlevde spädbarnstiden fick leka och vara barn tills det var mellan 10-12 år för sedan var det dags att uppfostras på vuxenvis. Det kunde vara att man då fick uppgifter på gården om man bodde på lander, mjölka kor eller valla får. Men de barn som var barn till de rika föräldrarna, adelsmännen eller kungen levde annorlunda. Det fick inte bestämma vem de skulle gifta sig med. Det bestämde föräldrarna eftersom det behövde gifta sig med någon som kunde föra deras arv och makt vidare. Att vara man på medeltiden: Man kan tro att männen var de som hade det bättre än kvinnorna och bestämde allt över sin familj. Det var inte så roligt att vara man egentligen på medeltiden. Hade man som son en far som var bonde, blev man bonde själv, hade man son en far som var skomakare, blev man det själv. Var man tiggare hade man möjligheter att skaffa sig ett yrke som blandannat hantverkare, bonde eller soldat. Men det var inte så att du fick gå på en anställningsintervjuv direkt, utan du behövde kämpa och ta tag i ditt liv. Det var svårt att bilda familj om man var tiggare eftersom man kunde inte då erbjuda sin hustru trygghet. Något männen inte fick bestämma över var om det behövde kriga eller inte. Eftersom alla vuxna män var skyldiga att ställa upp för landets försvar om det så behövdes. Som man uppfostrade man sin son vid tolv års åldern och gjorde han beredd inför den vuxna framtiden. Han lärde sin son hur man använde vapen, hur man jagade mat och om olika jobb. Att vara kvinna på medeltiden: Kvinnans uppgift var först och främst att ta han om vardagssysslorna såsom att städa, laga mat och ta hand om barnen. Kvinnan hade ingen stor makt i hemmet utan det var mannen som hade det. Men det var inte jättetufft att vara kvinna på medeltiden. Som jag skrev, det man behövde göra var mest att städa huset och gården. Uppfostra barnen och ta hand om dem och sist laga mat till hela sin familj. Hur kopplar jag detta till min dikt och kärlek ? Som jag skrev högst upp så kopplar jag min dikt till kärlek eftersom kärlek kan vara så pass mycket olika saker. Familjen var något som de flesta hade och som stod en närmast om hjärtat. Det kämpade varje dag för att överleva tillsammans och uppfostra sina barn. Sedan skrev jag fakta eftersom man kanske vill veta hur det var att vara man på medeltiden eller hur det var att vara vinna eller hur det var att vara barn. Men som jag skrev så srev jag att var man på medeltiden så var man barn till 10-12 års åldern. Vad är det för skillnader idag och vad tycker jag ? Det är mycket skillnader mellan att ha en familj på medeltiden som idag. Idag så har kvinnan mer makt i samhället men männen har ändå lite mer. Jag tycker att detta inte är okej eftersom jag tycker att det ska vara så att kvinnan har lika mycket makt i samhället som männen. Idag behöver vi inte heller kriga för vårt samhälle, kvinnorna stannar inte hemma hela dagarna och bara städar, lagar mat och uppfostrar sina barn, utan idag jobbar både kvinnor och män. Både tjejer och killar går i skolan och det är gratis här i Sverige vilket är jättebra. Det är inte många som tänker på att vi får gå i skolan helt gratis, skolan utbildar oss och gör oss redo för att gå ut i samhället och jobba och att vissa verkligen sumpar den otroliga chansen. I vissa länder får man inte ens gå i skolan, de kan varken läsa eller skriva. Men sen finns bortgiftning kvar. Inom islam är det vanligast att man gifter bort sina döttrar, jag säger nu inte att alla gör det. Jag såg en dokumentär om en tjej som var 12 år giftes bort för 50 getter (en get var värd 250 kr). Jag tycker det är skrämmande hur man kan gifta bort sina barn sådär eftersom jag tycker att man ska gifta sig med den man verkligen älskar och ens föräldrar ska inte behöva bestämma vem man ska gifta sig med. kärlek för mig. För mig är kärlek så pass mycket olika saker. Det kan vara kärlek till familjen som jag har skrivit om, kärlek till sina vänner, kärlek till en speciell person, kärlek till sitt intresse osv. Olika människor har olika uppfattningar vad kärlek betyder. För min är kärlek min familj, mina vänner och djur. Eftersom det är det som ligger närmast om hjärtat för mig. Hur skulle du beskriva vad kärleken för dig är ? Är det något påhittat ord eller är det ett ord som verkligen betyder något ? Hur tror du det skulle vara att bli tvingad bortgift och tycker du det är okej att länder fortfarande gör såhär ?

Synd

Att synda är ett centralt begrepp i bland annat den kristna världsbilden. Det är nära besläktat med omoral och ondska genom att det betecknar handlingar som inte är acceptabla utifrån ett visst normsystem. I kristendomen utgörs normsystemet av Guds vilja.
Synd finns i alla religioner, dock vid olika benämningar. T.ex. I Islam där det heter Haram som menas med ”att göra något som inte är tillåtet”.
Så som jag ser det är det synder som skapar rädsla samt aggressivitet inom samt mellan religioner.
När jag läser ur min bok (Doktor Glas) skriver han återigen hur Fru Gregorius berättar om sitt liv och om sina problem med sin man. I ett stycke av sin berättelse berättar hon följande, ”jag hade växt upp i ett mycket religiöst hem; men jag trodde ändå inte att det var någon så förfärligt svår synd att kyssas”. Detta får mig att tänka på hur det är som religiös att känna synd eller synda i ett land som Sverige. Ett land som är väldigt mångkulturellt, där flera religioner och tankar går emot varandra.
Speciellt som ungdom i dagens samhälle, då det är väldigt blandat hur pass religiös man är. Vissa är ytterst stark religiösa medans vissa klart och tydligt säger att de inte har någon tro. När många religioner går emot varandra blir det lätt så att man ser saker på ett nytt sätt, får nya tankar som sedan gör att sin vilja och sitt tycke ändras. Detta är nog därför anledningen till att kanske många syndar i dagens Sverige. Förstår ni mig? Jag har inga siffror på hur många som syndar. Men utgår från vad jag hör och ser. Jag tar upp detta främst för att jag tycker synd om de som kanske måste synda eftersom att de känner så starkt eller tycker något annat än vad sin religion står för.
Jag vet själv hur det känns då jag ljuger eller gör något jag inte får göra. Ofta mår jag dåligt och känner skuld. Jag undrar därför över hur det är att synda, något som nog känns ännu värre om man är uppvuxen i ett väldigt religiöst hem eller om man bara är väldigt religiös? Jag vet inte om jag tycker man gör fel då man syndar. Eller om jag tycker det är mer fel att vara i en religion som man inte är ensidig med. Jag tänker på hur det är att inte kunna göra vissa saker för att man är rädd att synda, i ett så öppet land som vi ändå lever i, där landets grund ändå är demokratin. Där man får tycka och tänka som man själv vill.

/Hanna O,
Bok: Doktor Glas (Realismen)