Tro, hopp och kärlek för mig

Tro 

Jag tror inte på någon gud eller någon kraft utan jag tror på människorna. Jag tror att vi människor ställer till det så att det blir naturkatastrofer till exempel. Jag tror inte på gud för att om gud skulle finnas tror jag att han skulle göra världen perfekt. Så om gud nu finns, varför gör han så att barn svälter eller låter folk lida. Jag vet att flera kommer tycka att, nej men världen blev smittad av ondska och sånt men jag tror inte det. För mig så betyder gud ingenting men samtidigt respekterar jag alla som har sina åsikter och tror på gud. 

Alla forskare som säger att vi har varit apor och sånt. Ja jag tror på något vis att vi har varit apor eftersom att vi är lika apor. Jag tror inte på Big Bang, för jag tror att världen redan fanns på något sätt och sedan så växte det fram växter och tillslut blev det liv på jorden. 

Hopp

Hopp för mig är framtiden. Att man får det bra i framtiden alltså när man lever. Jag tror inte att när man dör kommer man till helvetet eller till himlen. Jag tror att man bara försvinner och allt blir svart. Men samtidigt tror jag på att vissa finns kvar på jorden och är som "spöken". Dem som stannar kvar som "spöken" tror jag gör det av en anledning, till exempel att det är något dem måste göra innan dem försvinner för gott. 

Kärlek

Alla har vi olika slags kärlek för olika personer för mig ser det ut såhär.

Mamma - Jag älskar henne för att hon alltid finns om man behöver henne och hur mycket man än skulle bråka så vet man att hon ALLTID finns den dagen man behöver henne!

Pappa -  Jag älskar honom för att han är min pappa. Det är aldrig säkert om han säger upp kontakten därför måste man göra som han vill annars kanske man inte får träffa honom. Jag vet inte om jag ska kalla det kärlek faktiskt men på något sätt har han en plats i hjärtat hur mycket han än skadar mig. 

Skillnaden mellan mamma och pappa är stor. Pappa är som han är och skulle aldrig ändra på sig för min skull medan mamma skulle göra de!

Kompisar - Det är en slags kärlek som går ut på att man gillar sin kompis. Det finns ju alltid kompisar man inte gillar och inte har kärlek till då. 

Mina syskon - Dem är en kärlek som gör att vad dem än skulle göra skulle jag älska dem fortfarande. Det finns inget som skulle göra att jag inte skulle älska dem! Dem finns alltid i mitt hjärta. 

Min pojkvän - Det är en kärlek som är obeskrivlig. Det är en kärlek mellan två personer som man skulle göra allt för. Det är en speciell person och man kan inte svika en sån person som man älskar så mycket när du vet att den personen älskar dig minst lika mycket. 

Varför söker vi efter kärlek om vi ändå vet riskerna? 

Vi vet hur ont det gör att få sitt hjärta brustet. Vi vet att kärleken mellan personer kan skada och göra ont men ändå söker vi den för att vi vet hur skönt det är med kärlek, den där känslan vill man ju ha hela tiden! 

Vad tror ni, varför söker vi kärlek hela tiden trots risken?