Jag vet att det här inlägget kommer rätt sent nu sorry men bättre sent än aldrig elr hur...
Ja alltså jag läste boken ''Madame Bovary'', det är en av världens mest kända kärlekshistorier som är skriven av Gustave Flaubert. Så som jag fattade så handlade den först om en läkare som hatade sin fru, han tyckte att hon var elak, ful och krävande och han älskade aldrig henne utan det var hans mamma som tvingade honom att gifta sig (med henne). Men en dag så blir han kär i en rik patients dotter och samma period så dör hans fru av en hjärtattack och ett år senare så gifter han sig med den där dottern Emma som också blir kär i honom och man tror att de ska leva lyckliga nu men efter bara något år så tröttnar Emma på honom (och då handlar berättelsen mer om henne). Hon blir chockad över vem hon hade gift sig med, en tråkig läkare som inte har passion, han är klen och ''ynklig'' och hon mår illa av saker han gör men ändå säger hon inget och låtsas som att hon fortfarande älskar honom lika mycket som förut och de får en dotter tillsammans som de döper till Berthe. Emma drömmer om ett roligt liv fullt av kärlek varje dag och lyxiga kläder, människor och baler och därför blir hon kär i en man, Léon, som hon börjar falla för. Men hennes stora passion blir den rika och ''stiliga'' mannen Rodolphe, han blir först lika mycket kär i henne som hon är i honom och hon springer varje dag till hans hus och älskar. Hon har en kärleksaffär utan att hennes man får veta något för han är så lättlurad men sedan så börjar Rodolphe tröttna på hennes överdrivna kärlek och bestämmer sig för att resa bort ett tag och lämnar henne. När han gör det blir hon svårt sjuk en lång period och inte ens hennes dotter kan göra henne glad och göra livet värt att leva. Men senare så träffar Emma Léon igen och då blir hon otrogen för andra gången. Men med tiden så börjar hon bestämma över honom och stoppar honom från att se sina vänner och alla andra nära honom. Hon tvingar honom också att skolka från jobbet och sätta deras kärlek före än allt annat och Léon börjar märka att hon inte är så söt som han trodde utan att hon är galen. När han också lämnar henne blir hon bara mer sjuk och desperat och skaffar sig i hemlighet stora skulder för att fly ifrån sina problem och haha det värsta är att det slutar med att hon och hennes man tvingas sälja alla sina saker och fortfarande inte ha tillräckligt med pengar för att betala sina skulder och dem blir ruinerade och ingen vill hjälpa henne, inte ens hennes ex älskare Rodolphe som hon fick mest kontakt med så det slutar med att hon tar självmord genom att svälja något giftigt och hennes man förlorar sina vänner för att ingen orkar höra honom fortfarande sörja Emma, och det var ett år efter hennes död som han först hittar breven ifrån hennes älskare men han blir inte arg just då för att hon var otrogen bl.a. för att det redan var för sent.
Alltså min första reaktion när jag läste boken var att den var konstig för jag blev mest förvånad över hur mycket de verkade älska varandra och sedan tröttna snabbt på de. Alltså hur fort alla tröttnade på varandra i den här boken och att dem inte är ärliga mot sina partners. Först tröttnade Emma på läkaren och hon lyckades hålla det hemligt så länge, och sen tröttnade den rika mannen som var kär i Emma på henne och hon tröttnade på Léon och andra gången dem träffades så var det tvärtom han tröttnade på Emma. Okej där kunde jag faktiskt förstå varför hon blev ju galen till slut men annars. Hon kunde ju vara ärlig mot den där läkaren och antingen prata ut och försöka lösa det tillsammans eller om hon verkligen inte gillade honom längre bara ha varit ärlig och skilt sig. Speciellt innan dem fick barn men ingen vet vad man i egentligen skulle ha gjort om man levde ett sånt liv i en sån tid eller jag vet inte...
Kärlek:
Det första jag tänker på när jag hör kärlek är i egentligen sånn kärlek mellan man & kvinna/ kille & tjej och jag tror att det är vanligt att man tänker på just det för det är typ den sortens kärlek man snackar om och ser överallt runt om kring sig hela tiden, men okej kärlek för mig är ju såklart familjen, släktingarna, musik & vänner. Det tänker jag också på när jag hör kärlek till skillnad från boken Madame Bovary...Okej hon tänkte också väldigt socialt men jag tröttnar inte på människor, jag vill ha kvar dem i mitt liv så mycket det går. Men hon tröttnade typ hela tiden, det var det som boken handlade för det mesta om och ett annat problem var ju att när männen hade också fallit för henne så blev hon värre med tiden för hon försökte kontrollera och bestämma över de.
Tro:
Alltså den här frågan är jätte svår att svara på i alla fall för mig (när det gäller ens religion) för förut så var jag säker på att jag trodde på gud för att mina föräldrar har islamisk ursprung och jag har vant mig vid att höra hela livet att gud finns liksom så nu när jag verkligen har växt upp med det hela livet så är det ändå svårt att föreställa sig att gud inte finns heller... Ibland när jag verkligen blir skit arg eller ledsen så får jag en stark tanke om att gud inte finns och det har lett till att jag är osäker på om gud finns eller inte så när jag tänker på tro så får jag alltid den här osäkra tanken om gud som jag skrev nu. Men alla i boken var ju troende även om man aldrig fick veta vilken tro personerna i boken i egentligen hade men dem nämnde nunnor, kloster och kyrka så det är väl kristendomen för de snackade också mycket om gud, Jesus och präster i den.
Hopp:
Man förstod/det handlade mycket om i boken när det gäller just hopp t.ex. när Emma hade sålt allt hon och hennes man ägde och de hade blivit utfattiga och det räckte ändå inte till att betala hennes skulder så hon förlorade ju hoppet tillslut och tog självmord, fastän hon hade ett barn också. Jag tycker i egentligen att man ska försöka hålla fast vid hoppet och inte ta självmord vad som än händer för att ta självmord som hon gjorde är typ som att sluta som en svag människa, man ska försöka vara stark och även dem värsta stunderna när man kan tycka som mest att hoppet är borta så ska man ändå inte försöka släppa det. Hopp är väl också att man kan hoppas på saker att hända, jag hoppas t.ex. att min morbror kommer till oss över lovet både för att få se honom och få åka till Tyskland med honom och vara där ett tag, att allt som redan går dåligt just nu ska bli bra åtminsone bättre och att diktaturen i Iran ska sluta så snabbt som möjligt så att vi inte ska förlora fler liv speciellt de unga som offrar sig varje dag för demostrationen och friheten och för att vi ska kunna få demokrati m.m. Men man ska inte heller hoppas på för mycket på en gång, speciellt inte när risken för att det inte blir som man vill är större för om det inte blir som man hoppats på så blir man ju helt plötsligt jätte ledsen just för att man hade så höga förväntningar. Så jag menar att man kan hoppas men samtidigt inte ha så höga förväntningar på en gång. Men ibland är det faktiskt bra att inte hoppas alls har jag märkt för ibland händer saker ''när man minst förväntar sig'' att dem ska hända men jag vet inte, jag tror inte ens att det där är sant.
//Jasmin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar