Romantik/Kärlek, Gemförelse med boken.

Jag vet att det här inlägget kommer rätt sent nu sorry men bättre sent än aldrig elr hur...

Ja alltså jag läste boken ''Madame Bovary'', det är en av världens mest kända kärlekshistorier som är skriven av Gustave Flaubert. Så som jag fattade så handlade den först om en läkare som hatade sin fru, han tyckte att hon var elak, ful och krävande och han älskade aldrig henne utan det var hans mamma som tvingade honom att gifta sig (med henne). Men en dag så blir han kär i en rik patients dotter och samma period så dör hans fru av en hjärtattack och ett år senare så gifter han sig med den där dottern Emma som också blir kär i honom och man tror att de ska leva lyckliga nu men efter bara något år så tröttnar Emma på honom (och då handlar berättelsen mer om henne). Hon blir chockad över vem hon hade gift sig med, en tråkig läkare som inte har passion, han är klen och ''ynklig'' och hon mår illa av saker han gör men ändå säger hon inget och låtsas som att hon fortfarande älskar honom lika mycket som förut och de får en dotter tillsammans som de döper till Berthe. Emma drömmer om ett roligt liv fullt av kärlek varje dag och lyxiga kläder, människor och baler och därför blir hon kär i en man, Léon, som hon börjar falla för. Men hennes stora passion blir den rika och ''stiliga'' mannen Rodolphe, han blir först lika mycket kär i henne som hon är i honom och hon springer varje dag till hans hus och älskar. Hon har en kärleksaffär utan att hennes man får veta något för han är så lättlurad men sedan så börjar Rodolphe tröttna på hennes överdrivna kärlek och bestämmer sig för att resa bort ett tag och lämnar henne. När han gör det blir hon svårt sjuk en lång period och inte ens hennes dotter kan göra henne glad och göra livet värt att leva. Men senare så träffar Emma Léon igen och då blir hon otrogen för andra gången. Men med tiden så börjar hon bestämma över honom och stoppar honom från att se sina vänner och alla andra nära honom. Hon tvingar honom också att skolka från jobbet och sätta deras kärlek före än allt annat och Léon börjar märka att hon inte är så söt som han trodde utan att hon är galen. När han också lämnar henne blir hon bara mer sjuk och desperat och skaffar sig i hemlighet stora skulder för att fly ifrån sina problem och haha det värsta är att det slutar med att hon och hennes man tvingas sälja alla sina saker och fortfarande inte ha tillräckligt med pengar för att betala sina skulder och dem blir ruinerade och ingen vill hjälpa henne, inte ens hennes ex älskare Rodolphe som hon fick mest kontakt med så det slutar med att hon tar självmord genom att svälja något giftigt och hennes man förlorar sina vänner för att ingen orkar höra honom fortfarande sörja Emma, och det var ett år efter hennes död som han först hittar breven ifrån hennes älskare men han blir inte arg just då för att hon var otrogen bl.a. för att det redan var för sent.

Alltså min första reaktion när jag läste boken var att den var konstig för jag blev mest förvånad över hur mycket de verkade älska varandra och sedan tröttna snabbt på de. Alltså hur fort alla tröttnade på varandra i den här boken och att dem inte är ärliga mot sina partners. Först tröttnade Emma på läkaren och hon lyckades hålla det hemligt så länge, och sen tröttnade den rika mannen som var kär i Emma på henne och hon tröttnade på Léon och andra gången dem träffades så var det tvärtom han tröttnade på Emma. Okej där kunde jag faktiskt förstå varför hon blev ju galen till slut men annars. Hon kunde ju vara ärlig mot den där läkaren och antingen prata ut och försöka lösa det tillsammans eller om hon verkligen inte gillade honom längre bara ha varit ärlig och skilt sig. Speciellt innan dem fick barn men ingen vet vad man i egentligen skulle ha gjort om man levde ett sånt liv i en sån tid eller jag vet inte...


Kärlek:
Det första jag tänker på när jag hör kärlek är i egentligen sånn kärlek mellan man & kvinna/ kille & tjej och jag tror att det är vanligt att man tänker på just det för det är typ den sortens kärlek man snackar om och ser överallt runt om kring sig hela tiden, men okej kärlek för mig är ju såklart familjen, släktingarna, musik & vänner. Det tänker jag också på när jag hör kärlek till skillnad från boken Madame Bovary...Okej hon tänkte också väldigt socialt men jag tröttnar inte på människor, jag vill ha kvar dem i mitt liv så mycket det går. Men hon tröttnade typ hela tiden, det var det som boken handlade för det mesta om och ett annat problem var ju att när männen hade också fallit för henne så blev hon värre med tiden för hon försökte kontrollera och bestämma över de.

Tro:
Alltså den här frågan är jätte svår att svara på i alla fall för mig (när det gäller ens religion) för förut så var jag säker på att jag trodde på gud för att mina föräldrar har islamisk ursprung och jag har vant mig vid att höra hela livet att gud finns liksom så nu när jag verkligen har växt upp med det hela livet så är det ändå svårt att föreställa sig att gud inte finns heller... Ibland när jag verkligen blir skit arg eller ledsen så får jag en stark tanke om att gud inte finns och det har lett till att jag är osäker på om gud finns eller inte så när jag tänker på tro så får jag alltid den här osäkra tanken om gud som jag skrev nu. Men alla i boken var ju troende även om man aldrig fick veta vilken tro personerna i boken i egentligen hade men dem nämnde nunnor, kloster och kyrka så det är väl kristendomen för de snackade också mycket om gud, Jesus och präster i den.

Hopp:
Man förstod/det handlade mycket om i boken när det gäller just hopp t.ex. när Emma hade sålt allt hon och hennes man ägde och de hade blivit utfattiga och det räckte ändå inte till att betala hennes skulder så hon förlorade ju hoppet tillslut och tog självmord, fastän hon hade ett barn också. Jag tycker i egentligen att man ska försöka hålla fast vid hoppet och inte ta självmord vad som än händer för att ta självmord som hon gjorde är typ som att sluta som en svag människa, man ska försöka vara stark och även dem värsta stunderna när man kan tycka som mest att hoppet är borta så ska man ändå inte försöka släppa det. Hopp är väl också att man kan hoppas på saker att hända, jag hoppas t.ex. att min morbror kommer till oss över lovet både för att få se honom och få åka till Tyskland med honom och vara där ett tag, att allt som redan går dåligt just nu ska bli bra åtminsone bättre och att diktaturen i Iran ska sluta så snabbt som möjligt så att vi inte ska förlora fler liv speciellt de unga som offrar sig varje dag för demostrationen och friheten och för att vi ska kunna få demokrati m.m. Men man ska inte heller hoppas på för mycket på en gång, speciellt inte när risken för att det inte blir som man vill är större för om det inte blir som man hoppats på så blir man ju helt plötsligt jätte ledsen just för att man hade så höga förväntningar. Så jag menar att man kan hoppas men samtidigt inte ha så höga förväntningar på en gång. Men ibland är det faktiskt bra att inte hoppas alls har jag märkt för ibland händer saker ''när man minst förväntar sig'' att dem ska hända men jag vet inte, jag tror inte ens att det där är sant.

//Jasmin

Religon och jämnställdhet

Är en kvinna bara ett objekt? Är en kvinna svag är en kvinna dum? Är en kvinna onödig? Svaret på dessa frågor är nej, men varför hålls alltid kvinnan i bakrunden? Varför är hon mindre värd? Varför är inte kvinnnan då jämställd? I dem flesta religionerna ha mannen varit viktigaste. I Kristendomen så står det i bibeln att Adam skapades först och Eva skapades från ett av hans revben. Gud tillbes ofta som han vore en man, man brukar kalla gud för herren. Jesus var också en man. det var även hans lärjungar. I Buddhismen så är det heller inte så vanligt med kvinnor. Buddha var en man, men det kan jag förstå. Inom Tibetanska Buddhismen finns en stor religös ledare Dalai Lama, han har blivit upplyst men valt att återvända till jorden och hjälpa andra. Just nu är Tenzin Gyatso. Tenzin Gyatso är den fjortonde Dalai Lama. Alla som har varit Dalai lama har varit en man. Även när man läser om Buddhism nämns munkarna mycket mer än nunnorna. Detta har varit en sak som har påverak samhället och hur vi lever i dag. Vi kvinnor som bor i Sverige har det ganska bra. I Sverige har man jobbat med jämmstäldighet ganska mycket men det är fortfarande en liten skillnad i lönen och föräldrar ledigheten. I Sverige får en kvinna mindre lön även fast hon har exakt samma utbildning och yrke som en man. I Afghanistan får det flesta flickorna inte gå i skolan, dem som går i skolan hoppar av mycket tidigt. Endast en till två av tio kvinnor kan läsa och skriva. Det beror främst på allt krig och religioner och traditioner. Två kavaljerer den mest provocerande novellen. I två kavaljerer diskuterar två unga män en kvinna. "Inget går upp emot en fin liten piga" "Hon var ... inte så illa" " Det hade varit andra på henne för mig". Dem diskuterar hur hon var i sängen. Detta var väldigt förbjudet på den tiden och det bidrog till att det tog nio år att trycka boken. Tänk om det hade varit två tjejer som hade pratat hade det varit mindre bra? En man skulle kunna skryta om hur många tjejer han haft men en kvinna skulle inte nämna något. I många kulturer och religioner är det förbjudet med sex innan äktenskap för en kvinna. Skulle en kvinna prata om hur en man var i sängen skulle hon bli sedd som smutsig men för en man är det bara coolt. Är inte ens en kvinna jämställd när det gäller kärlek? Detta var ju för ganska längesedan och i Sverige är det inte så längre det är inte "förbjudet" eller smutsigt för en kvinna att prata om, men i vissa länder är det fortfarande det. Har religonen bidragit till att det inte är jämnställt? Rebecka M

Iliaden - Antikens Grekland!

"Sjung o gudinna, om vreden, som brann hos Peliden Achilles."

Intro

Jag har läst en bok som heter "Grekisk Litteratur: Dikter och Prosa" som innehåller utdrag ur några av de mest kända Grekiska dikter från Antik epoken fast jag fokuserade mig mer på "Iliaden" skriven av Homeros och uppdelat i istället för kapitel, i 24 så kallade "Sånger". Den handlar om de sista veckorna i det Trojanska kriget och den grekiska hjälten Achilles.

Innan jag börjar med själva "analysen" ska jag förklara lite kort hur Antik Grekernas religion fungerade. Deras religion baserades så som Hinduism, på polyteism vilket går ut på att det finns många gudar, och i Grekernas fall ett slags hierarki där Zeus satt längst upp som "kung" av gudarna. Den saknar helt någon slags helig skrift eller några doktriner, jämfört med de flesta religionerna som finns idag som nästan alla har något slags helig text t.ex Kristendoms Bibel. Gudarna var också odödliga men ändå var dem inte alls mäktiga, de kunde skadas av vanliga vapen som visas i Iliaden (Femte Sången) där en Grekisk hjälte och en nära vän till Achilles vid namnet av Diomedes, sårar både Ares, gud av krig och mod, och Afrodite, gudinna av kärlek och skönhet. De var också sårbara till mänskliga känslor, dvs svartsjuka, hämndlystna, vrede och ambition vilket ledde till att de hamnade ofta i krig emot varandra. Ett bra exempel här är också från det Trojanska kriget där bland andra, hamnade Poseidon och Hera på Grekiska sidan och Zeus och Apollon på Trojanska sidan;

"Bedjande talte han så, och Phoibos Apollon bevektes. Nedför Olympens branter han steg med förbittring i hjärtat, bågen på skuldran han bar och det dubbel lockade kogret, pilarna klingade gällt på skuldran av vredgade guden under hans mäktiga steg, och han framgick, mörk såsom natten. Fjärren från skeppen han satte sig ned och skickade pilen, och en förfärande klang från silverbågen då kringljöd. Först han endast på mulorna sköt och på hundarna snabba, men därefter han skickade av på danaerna själva vässade pilar, och ständigt och tätt där flammade dödsbål."

En till bra exempel är från fjortonde sången, då Hera förförde Zeus vilket tillät Poseidon att hjälpa Grekerna genom att tvinga tillbaka folket av Troja. När Zeus vaknar blir han fylld med vrede och skickar Apollon för att hjälpa folket av Troja.

Kärlek

När jag tänker på kärlek tänker jag främst på familjen och hur mycket de betyder för mig vilket är inte fallet med Grekiska gudarna. Ett exempel; den "första" guden, Uranus, blev kastrerad och störtad av sin son, Kronos och Kronos i sin tur, blev störtad av sina söner, Hades, Poseidon och Zeus. Som ni märker, de är inte särskilt förtjust i varandra. Detta är totala motsatsen till vad jag tänker på när jag tänker på kärlek.

Jag tänker också på relationer som gudarna var väldigt fria med, i andra ord, de hade väldigt många relationer, oftast samtidigt. Exempel; Zeus var gift med sin syster, Hera men samtidigt hade han många älskarinnor. Detta är också totala motsatsen till vad jag tror, vilket är att man ska vara trogen till den man är "ihop" med.

Tro

När jag tänker på tro tänker jag på nånting som bestämmer över hur en person ska leva sitt liv och det håller jag inte med om vilket är inte särskilt överaskande eftersom jag är ju en ateist. Grekernas religion har inga doktriner eller helig skrift som bestämmer över hur du ska leva. det ända som dom gör ibland som kan likna en doktrine är att de offrar djur till gudarna men det är inte obligatoriskt, man behöver bara göra det om man vill ha nånting tillbaka från guden. Jämfört med Kristendom, som har en hel bok fylld med regler om hur du ska leva ditt liv. Mer än det här vet jag inte eftersom jag är inte själv troende.

Hopp

För mig är hopp en del av mitt vardaglig liv eftersom jag hoppas alltid att det ska bli bra väder så att jag kan åka inlines, jag hoppas att inte nånting dåligt ska hända med min familj. I Antikens Grekland var hopp också en vardaglig grej i allas liv. Hoppet att skörden blir bra, hoppet att de vinner kriget, hoppet att gudarna är med dem.

Tack för att du har läst och ursäkta stavfelen!

/Karl

Tro

Så länge mänskligheten har funnits har alltid en tro funnits. Det kan vara en tro på gud, en tro på träd, en tro på djur, en tro på solen, en tro på vattnet, en tro på vinden och massa andra tron. Sen har det alltid funnits dom som inte har någon tro alls. Jag är en av dom och dom kallas ateister. Dom kanske har en tro pch det skulle isåfall vara att gud inte finns. Jag får frågan men varför tror du inte på gud ofta. Mitt svar är att jag tycker det finns brist på bevis.

Vissa beskriver atheismen som en religion. Detta kan jag ej förstå. En religion är ett levnadssätt eller en livsstil. En religion säger vad du ska göra och vad du inte ska göra. Ateismen motstrider religion. Ateismen säger inte vad du ska göra och vad du inte ska göra. Ateismen säger gud finns inte. Ateismen går ut på att skapa ett eget tänk om saker och inte grunda saker utifrån religion.

Grejen är sådan att jag som atheist har ingen bördan att bevisa att gud inte finns. Det är teisterna som har bevisbördan att bevisa mig att gud finns. Det är teisterna som måste övertyga mig.

Jag vill även tillägga att ateister tror ej att det är ödesbelagt att människan skulle gå på jorden. Varför skulle denna tro som tror att gud inte finns och inte tror på något övernaturligt tro på ett öde? Ateister tror på det man ser. Isåfall om någon ateist skulle tro detta skulle den inte vara ateist men däremot kanske agnostiker. Det finns massor av olika atheistiska tron men alla grundas utöver en tro det är att gud eller något övernaturligt finns ej.

Om jag säger att det finns lila springade hundar på molnen skulle du tro mig?

Kan inte bestämma mig

Ingenting men något

Tro, hopp och kärlek är ord som utformas genom dina ögon, dina erfarenheter och dina handlingar. För mig betyder de inget än, kanske för att jag inte riktigt har fått kläm på det än. Jag tror på vad jag vill och det kan ingen ske för. De må kunna tortera mig i mitt rum men min fantasi är det dem ej kan tygla. Vad jag vill säga är att tro är vad du tror på och ingen annan kan bestämma över din tro. Tro är i princip inget ord. Likaså kan vi säga om hopp och kärlek. De är otyglade bestar som du själv måste tygla. Låt ingen annan tygla dem åt dig för då förstår du fortfarande inte vad som menas. Det viktiga dock är att inte släppa lös bestarna för det är då konflikter uppstår. Din tro är precis som två hundar som möts på gatan. De kan skälla ut sina åsikter hur mycket de vill utan att någor händer men när de går nära blir de okära.

Don Quijote är en bok där författaren Miguel de Cervantes Saavedra har visat vad han tycker och känner. Jag förmodar att han är en kristen man då majoriteten av folket i Spanien på 1500-1600-talet hade denna tro. Hans texter är fulla ord från gud men kanske kunde alla dessa fraser på denna tid. Nuförtiden har vi den moderna vetenskapen som tankegrund men då hade dem inget annat än religion. Religion finns i denna bok och det ser man tydligt, både i Servantes ord och samhället runt om.

Han är en författare som verkligen skriver vad han tycker och det ser man i hans förord. I förorden ser man en självsäker ton som beskriver vad boken handlar om, den handlar om hans liv och om hur han blev slängd i fängelse för det han sade. Han ger igen med denna bok och det görs med en riddarhistoria med en nypa ironi i.

Vad det gäller hopp så är det en instinkt, du har det vare sig du gillar det eller inte. Din hjärna tänker hela tiden och du kan inte stoppa den. Jag håller alltså inte med Harun i hans påstående:

''Hopp är enligt mig ett Disneyuttryck'' Han menar på att världen inte är så bra som den ser ut att vara och att ''hopp'' inte existerar. Enligt mig så har man alltid hopp och jag håller i viss mån med Harun om att Disney's filmer är lite förgyllna men det är viktigt att ha hopp för annars kan du falla i depression. Tänk dig en boxningsmatch(eller fotboll för den delen) där du ligger under med några poäng när det är en minut kvar, istället för att ge upp varför inte hoppas och fortsätta kämpa?

När vi kommer till kärlek har jag inget att säga, det är en känsla som kanske inte går att beskriva och den är endast individuell. Att jag skulle beskriva den skulle enligt mig vara meningslöst eftersom att du inte skulle förstå den och för att jag kanske inte känner kärlek utan bara glädje. Jag vet alltså inte.

Non bene pro toto libertas venditur auro.-Liberty is not well sold for all the gold.

Victoria- tro, hopp och kärlek

Kärlek är vår största lycka och största sorg.

Kärleken ger dig något att tro på och kämpa för. något som betyder mycket för dig och väcker tankar om framtiden. Jag har svårt att sära på orden: tro, hopp och kärlek, eftersom dem hänger ihop i varandra och behöver varandra för att bli fullständiga. På samma sätt behöver vi dem alla för att komma framåt i livet. Kärlek är underbart, men kan även förstöra en helt, sabotera drömmar och förtroenden. Därför är det viktigt att man tror på sig själv för att inte lika lätt bli rubbad av omgivningen. När man inte har något att tro på så vet man inte vad man kämpar för eller vad man vill uppnå med det man gör. Det är viktigt att man har drömmar och värderingar för vad är det annars man kämpar dagarna ut för? Det är några av tankarna som väcks när jag reflekterar över vad tro, hopp och kärlek är för mig.

Boken jag läser heter rövad av irokederna. Boken utspelar sig för i början av 1700-talet i ohio (USA), under den tiden krigade engelskmännen och fransmännen om makten över den nya kontinenten, medans indianerna kämpade för sitt land de haft under århundraden. Boken handlar om den 9 åriga Peter som lever sitt liv med familjen på en gård, men han blir en dag bortrövad av indianer. Det var väldigt vanligt att barn blev bortrövade under kriget mellan dem vita och de röda. Det vanligaste var att dem blev slavar och sen dödade. Men peter fick uppleva något långt ifrån död och slaveri. Han blev som en i familjen och han lärde sig tillslut att leva med indianerna.

/Victoria Alstäde

epok: upplysningen

Tro hopp och kärlek i kristendom!

Tja tja bloggen! haha förlåt men vill se lite humor här också. Jag har ej läst på om kristendomen för att ja varken har tid eller ork att göra det. Tro för kristendomen tror jag nog är att dem tror att Jesus har funnits och gjort alla dom sakerna som han har gjort, som t ex bli upphängd på ett kors och massa sånt. Hopp är nog att dem kanske hoppas att Jesus kommer att återuppstå eller något sådant, kommentera gärna vad ni tror att dom kristna har hopp om! (för själv har jag ingen aning) Shit nästan omöjlig fråga men ja antar att alla svar är rätt på den här frågan. Men iaf så tror jag att det är samma sak som alla andra, familjen och kompisar mm. Men det är såklart skillnader mellan alla. Dem kristna har t ex kärlek till bibeln och det har ju inte jag.