Don Quijote - Tro, hopp och kärlek

Tro, hopp och kärlek. Frågar ni mig är det de tre begreppen på mänskligt liv. Utan dessa skulle vi inte klara oss. Vi behöver tro för att komma vidare i livet, och tro att allt blir perfekt. Vi behöver hopp om ett bra liv, hopp till att fortsätta leva. Kärlek är också nödvändigt, vi behöver människor som vänner och folk som bryr sig om en. Jag behöver tro på att jag kan klara allt, självförtroende. Jag behöver hopp om att mitt liv kommer bli bra i framtiden. Jag behöver kärlek från vänner för att klara dagarna och veta att de finns där för mig. Så som jag ser det dock, har tro hopp och kärlek ingenting med religion att göra. För er som inte visste är jag så icke-troende man kan bli, och jag har mina anledningar till det, och jag ser inte religion i detta. Jag förstår att orden tro och hopp automatiskt kopplar till religion och God is love, osv. Men som jag skrev ovan så är begreppen mycket mer än bara så.

Jag läser Don Quijote, en bok om en man som förlorat vettet av att läsa för många riddarromaner och ger sig ut på äventyr i tron om att han själv är riddare.

"Lyckan fogar våra saker bättre än vi kunde önska, ty där borta ser du, käre Sancho Panza, hur trettio om ej flera hiskeliga jättar kommer emot oss. Med dem tänker jag ge mig i strid och ta livet av dem alla, och med det byte vi får av dem skall vi grundlägga vår rikedom. Ty det är en ärlig kamp, och vi gör Gud en stor tjänst om vi från jordens anlete bortskaffar ett så ont yngel."

Detta var vad don Quijote sa till sin vapendragare när han stötte på ett trettiotal väderkvarnar. Den galne mannen trodde att det var jättar och när hans vapendragare försökte förklara att det var väderkvarnar så skakade don Quijote bara på huvudet. Utifrån detta citat skulle jag vilja se vad tro hopp och kärlek är för don Quijote. Han har tron om att han utifrån sin hopp om att få se sin sin kärlek igen kan utföra vad som helst. Det är det här jag menar. Från vad jag har läst verkar ha inte vara så värst religös, utan trots sin galenskap, är en mycket vis man. Han bevisar att med tro på sig själv så kan han lyckas med vad som helst. Med andra ord, religionen är inte nödvändig för honom.

Jag ser många likheter i mig själv och honom, i sättet att tänka. Vad jag främst vill framföra är mitt sätt att tänka och tro. Jag tror att bara man är en god människa så blir allt bra, det är det enda man behöver göra. Inte följa massa regler som kan finnas inom religion för att komma till något paradis. Det är enligt mig falskt hopp. Jag säger inte att allt troende folk är dumma, men jag kommer bara inte förstå det. Om Gud vore så perfekt och barmhärtig, varför finns det så mycket hat och krig i världen? Varför ska man leva för att synda? Jag ser inte logiken i det här, det enda jag menar är att ingen är perfekt. Alla gör fel, det är mänskligt. På vilket sätt får man ett bättre liv av att inte äta ko, som i hinduismen, eller gris, som i Islam och Judendomen? Detta är bara ett exempel dock, men det framför vad jag tycker. Och det är inte så att jag vill avskaffa religion, för jag tror att det hjälper folk överallt i världen med sina liv och det är bra. Men religionen skapar också problem, krig och konflikter. Jag tror att om man, som don Quijote, lever som man behagar och gör det som känns bäst, det är då livet blir som bäst. /Santiago