Så satt Quasimodo på kyrkan av Paris tak och observerade den vackra Esmeralda som dansade sina förtrollande rörelser, och betraktade getens otroliga shower. Geten som kunde vilket datum det var, geten som kunde hur mycket klockan var, geten med samma horn som satan.
Quasimodo växte upp i Notre Damme. Kyrkan som är i mitten av Paris. Som bebis vart denne ofantligt fula Quasimodo lämnad framför kyrkan. En massa av kvinnor samlar sig och beundrar hans fulhet. Detta barn är ett troll påstår en av kvinnorna. Tänk om det är djävulen som har lagt dit barnet spekulerar en annan kvinna.
"En ung präst i svart kappa kom ut från kyrkan. Han trängde sig fram till sängen för att titta. Hans skugga föll över barnet. Barnet blev alldeles tyst. Prästens ansikte var mörkt och allvarligt. Han stod länge och såg på det underliga barnet. Kvinnorna hade också blivit tysta. De undrade vad prästen skulle göra. - Jag tar hand om barnet, sa han till sist. Jag tar hand om det själv. Och prästen lyfte barnet ur sängen. Han gömde barnet under sin svarta kappa och gick fort därifrån. Kvinnorna såg prästen försvinna i kyrkan. - Ja, sa en av dem, han är underlig, den där unga prästen. Han vet mer än andra människor. Han är visst en trollkarl."
Quasimodo växte upp i kyrkan. Gå ut bland folket och upptäcka världen var inte alternativ för Quasimodo. Quasimodo var fängslad i kyrkan. Prästen bad Quasimodo att ej lämna kyrkan då Quasimodo med sin fulhet kunde skrämma bort människor.
Tänk att ett utseende kan skapa en sådan tabu. Om Quasimodo skulle vara en riktig karaktär vilket man inte vet och skulle leva idag tror jag helt ärligt att han skulle må värre än vad han gjorde då. Det västerlänska kroppsidealet är starkare än det någonsin har varit. Det har aldrig varit någon lika stor kroppshets förräns nu. Jag läste en sak då det stog att filipinska tjejer som kollar på västerlänsk tv har 60% större chans att få anorexia. Jag tycker att detta är ett jättestort problem att livshotande sjukdomar börjar uppstå pga av västerlänska idealet. I China t.ex så gör man väldigt många operationer på ögonlocket för att kunna få större ögon och efterlikna det västerlänska idealet.
Då Quasimodo växte upp satt han oftast på kyrktaket och observerade Paris därifrån. Taket var stället där Quasimodo åskådade världen. En dag smet Quasimodo från kyrkan och gick ut till torget och oj vilken spraklande värld det vart där ute. Människor från alla håll springande, gående, skrikande, sjungande och vilka dofter det trängde in Quasimodos näsa, vilka skratt och hån emot Quasimodos utseende. Quasimodo återvände till kyrkan och insåg att det vart den säkraste platsen för honom. Quasimodo nöjde sig mycket väl i sitt fängelse, kyrkan. Quasimodo blev eventuellt erbjuden till att bli kyrkans ringare då kyrkans gamla ringare slutade jobba. Att ringa vid kyrkan var Quasimodos passion. Quasimodo kunde varenda rum, varenda hörn, varenda utrymme av kyrkan.
Taket var fortförande hans favoritplats. En dag träder sig en ung vacker kvinna fram i torget då Quasimodo observerar Paris ifrån taket. Kvinnan började dansa. Hon dansade vackert. Kvinnan ropade Djali Djali. Då trädde en get fram. Vad är det för månad frågade hon geten och tog fram sin tamburin. Geten slog en gång på tamburinen eftersom att det var Januari, den första månaden. Vilket datum är det frågade kvinnan, geten slog tamburinen sex gånger. Det var den sjätte. Hur mycket är klockan Djali frågade kvinnan, geten slog tamburinen tre gånger. Klockan var tre. Esmeralda hette kvinnan.
"Åskådarna tittade på varandra och på geten igen.
- Det är häxeri sa en mörk röst. Det är trolleri och häxkonster.
Jehan (prästens bror) tyckte rösten lät bekant. Han vände sig om för att se vem det var: Det var hans bror som stog där. Hans ansikte var strängt och allvarligt, precis som det brukade vara.
- Det är häxeri sa prästen en gång till. Den där geten kommer från helvetet."
När dagar och år går bygger Quasimodo en kärlek för Esmeralda. En kärlek från hundra meters höjd. En kärlek han aldrig skulle kunna agera. En kärlek som aldrig skulle bli utspelad. Den ensamma Quasimodo byggde en så himla stor men diskret kärlek för den otroligt vackra Esmeralda.
Kärlek för mig är ett jättestort ord. När man säger kärlek så kommer man oftast på kärlek mellan man och kvinna. Kärlek kan man ha för sitt djur. Kärlek kan man ha för sin syster, sin bror, sin mamma och sin pappa. Kärlek kan man ha för musik. Kärlek kan man ha för sin bil. Kärlek kan man ha för många saker. Jag tror nog alla vet vad kärlek är men man kan nog inte sätta kärlek i ord. Mitt ord för kärlek isåfall skulle vara att kärlek är en känsla, en känsla alla vet om.
Quasimodos kärlek för Esmeralda är väldigt stor. I mina ögon större och viktigare än Prinsessan Victoria och Prins Daniels kärlek. Att varje dag ligga på taket sitta fantisera om Esmeralda och hålla på med detta på flera år tycker jag kan skapa det stadie i kärlek som få kan uppnå. Esmeralda kan vara Quasimodos hopp. Att hoppas på att en dag återförenas med Esmeralda kan ha varit Quasimodos styrka för att hålla sig vid liv.
Prästen började fantisera om Esmeralda och ville till slut ha henne. Han började följa efter henne. Han började sluta läsa sin böcker. Han började sluta läsa sina böcker eftersom att han bara hade en sak på minnet. Ett minne som aldrig går ut. Esmeralda. Tanken att Esmeralda var en häxa växte och växte mer.
"Prästen hade hoppats att Esmeralda skulle dö. Han älskade henne lika mycket som förut och han ville se henne hänga i galgen. Prästen har haft en vän som hette bruno. Bruno hade lidit på samma sätt. Han hade blivit kär i en flicka. Han hade drömt om henne. Han hade varit sjuk av feber och längtan. Bruno började tro att hans flicka var en häxa. Han angav henne. Hon fördes inför rätta och blev dömd. När flickan var hängd fick han entligen ro. Hans mardrömmar var slut. Han kunde arbeta på nytt som en vanlig människa. Han hade fått frid. Ja, så hade det gått för Bruno. När hans flicka hängdes fick han ro. Nu ville prästen pröva samma sak för egen del. Han såg ingen annan utväg. Därför angav han Esmeralda."
Prästen försöker för sin egen skull få död på Esmeralda. Han trodde att Esmeralda var en häxa.
Förr i tiden så brukade kvinnor och män anklagas för att vara häxor eller trollkarar. Trollkarar och häxor ur kyrkans perspektiv var någon som hade försvurit sig till satan och regelbundet mötte honom och lärde sig magi av honom. Denna tro uppanbarade sig vid 1400-talet då boken utspelar sig. Jag tror att inte många tror på denna tro idag. Många tester utfördes på dessa. En av dom var att man skulle kaste häxan/trollkaren på vattnet. Om personen sjönk var personen en inte en häxa. Om personen var kvar på ytan var personen en häxa. Om personen var en "häxa/trollkarl" skulle personen brännas på bål liv levande. Om personen Dåtidens kyrka hade stor makt och bestämde mycket över samhället. Kyrkan var väldigt dominant och dem hade ingen hänsyn och tolerans till andra religioner.
Nu ökar det en islamofobi inom prästvärlden eller i världen på grund av olika islamiska organisationers terroristaktioner. Kristendomen och Kyrkan i medeltiden gjorde många hemskheter. Idag nämns inte dessa saker som hände vid medeltiden som hände på grund av kristendomen. Man försöker att glömma bort detta faktum vilket jag kan förstå eftersom att västvärlden vill få kristendom att framstå som en skuldfri religion. Idag kommer många anklagelser mot islam och man försöker skapa en islamofobi men man får inte glömma kristendomens hemskheter vid medeltiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar